Error
Min senaste insikt är att jag har hutlösa krav på mig själv. På ett ohälsosamt och destruktivt vis. Superlativen räcker inte till, för vad jag anser mig behöva vara. Inte nog med det, vidare är jag övertygad om att andra människor ställer dessa krav på mig, också. Och istället för att bli inspirerad av människor blir jag stressad och pressad. Känner mig fel i allt jag är och gör, räcker tamefan aldrig till.
Det är inte alltid helt enkelt att skilja på sina egna oönskade tankar och de som tillhör din omgivning, men att projicera sina svagheter på andra för att rentvå sig själv är sannerligen inget nytt fenomen. Det kan krossa vilken relation som helst, såvida båda är klarsynta nog att se vad som sker. Men inte vill göra något åt saken.
Kommentarer
Trackback
