En liten trött parentes.

Som litet och en aning inåtvänt kid blev jag matad med att jag måste lära mig säga nej när jag inte vill. Våga säga när jag inte orkar, känner för eller har lust. Jag fick gneta på ett par år innan jag vågade vara ärlig och inte ständigt dra små lögner när "kompisar" ringde. Det är något jag varit stolt över, något jag verkligen känt har varit rätt mot mig själv. Även om jag samtidigt har skämts över att inte vara den där sociala, trevliga typen. Skämts överlag över att alltid känna mig som en kuf. Det är med värme i hjärtat jag hör min treåriga brorson säga att han vill vara ensam en stund, eftersom jag  kan relatera. 

Alla tycks inte dela uppfattningen om att man ska lyssna på de här signalerna. Jag vill som tidigare nämnt komma ifrån min självcentrering och egoism eftersom det leder till ensamhet, bitterhet - ett jävligt tomt, kärlekslöst och tråkigt liv. Men var exakt drar man gränsen för hur mycket man kan vara och göra för andra på bekostnad av sig själv. Återkommande tankar, inga enkla svar.

Trött är jag. Och sova ska jag. Tänk när det är dags att offra sömnen för skrikande ungar. Jesus. Inte där än. Inte alls!





Kommentarer
Postat av: Anonym

sov gott mitt lilla modiga hjärtetroll,vi ses i morgon.kram mamsen

2009-12-02 @ 21:00:45
Postat av: Qwertymac

Tankarna känns igen, har sagt det förr i detta forum... Men att säga nej till sina vänner är varken lätt eller roligt och känslan blir att man känner sig som en kuf. Men varför egentligen, att få vara för sig själv en stund borde ju vara den enklaste sak liksom att få ha rätt till att göra sina egna bedömningar av vad man vill göra och inte. Fast ordet Nej bara har en bokstav mer än ordet Ja så är det så mycket svårare att säga. Jag insåg det för rätt många år sedan man kämpar ännu med det i vissa situationer, men det har gått framåt och det känns skönt.

Hoppas du får en bra dag! och säg mycket nej utan att få kuf känslor! det ska jag försöka göra idag!

2009-12-03 @ 07:48:56
Postat av: Mia

Heja heja!

Ibland ångrar man sig inte när man tackar ja trots att man känner ett nej. Man kan bli förvånad och tacksam över hur bra det faktiskt blev. Men andra gånger gör man sig bara jävligt illa. Det är en balansgång, som allt annat..



2009-12-03 @ 10:02:43
URL: http://smutsigtimin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0