Kids

Idag har Meja 8 år hängt med mig. Vi har slående lika humor och garvar åt samma saker. Vem som ligger på vems nivå förtäljer inte historien. Det kan man väl egentligen aldrig veta, heller. Jag ser på ett barn, så oförstört, försöker minnas hur det var. Tänker mig världen genom hennes små harmlösa ögon. En individ har börjat formas, en oansenlig mängd kropp som rymmer ofantliga mängder känslor och sinne.

Det är mäktigt, hur vi färgar, präglar, formar det lilla livet. Jag tror dock att vi, igenom alla själars samband är länkade till den påverkan vi behöver. Både de(t) som gör oss gott och ont. Jag tänker inte annihilera eller kompromissa bort någon del av mig för att vara ett efterföljansvärt exempel.

Vill barn förskräckas eller inspireras av mig, hoppas jag de får den tillåtelsen. Än så länge har barn gett mig doser av kärlek större än mätbart, när jag är precis den jag är. Jag vågar påstå att jag aldrig sett mig så sedd och accepterad, som av just barn. Och det, det är fint.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0