La Bella Vita

Jag vet att det kryllar av ideella organisationer och att det är helt omöjligt att hjälpa alla. Men man behöver inte ha det speciellt fett för att avvara en hundring eller två varje månad. Exakt till vad spelar mindre roll, men för mig faller det sig naturligt att hjälpa hundstall. Jag gråter tills mina inälvor hänger utanför min kropp när jag läser om de stackars små liven och deras öde. En bild, ett ord gör mig fullkomligt förtvivlad. Ingenting annat gör mig lika känslomässigt utmattad.

Inga tårar i världen hjälper. Min empati på avstånd är inte värt ett skit. Men det absolut minsta jag kan göra är att sprida mina känslor vidare, till de av er som delar dem.

Här och nu vill jag kasta min önskelista i den öppna spisen. Inte bara årets, utan alla år framöver. Om ni verkligen genuint vill ge mig presenter eller julklappar så vädjar jag till er att göra en inbetalning till den här organisationen eller motsvarande. Då blir jag glad, på riktigt. Jag tycker även det är suveräna klappar till barn som får så mycket leksaker så de drunknar. Eller i doppresent, som jag gav min lilla brorson. Barn älskar ju djur.