La Bella Vita

Mekongfloden var brun och full med sjukdomar men dar var mysiga sma kanaler som vi paddlade fram genom med de typiskt vietnamesiska konformade palmbladshattarna pa oss. Vi tryckte aven i oss otaliga former av kokosnotsgodisar da vi stotte pa en sadan fabrik dar mitt ute pa en o.
Igar var vi till ett Caodaistiskt tempel dar en mix av bl.a. buddhister, taoister och katoliker samlas tillsammans i en ceremoni 4 ggr om dagen och vi hade turen att pricka in en. De ber inte for sig sjalva utan for karlek och fred i hela varlden, det var fint!

Men det jag verkligen vantade pa hela dagen var ju krigstunnlarna i Chu Chi. Tack och lov fick vi den absolut basta guiden, som sjalv varit med i kriget och hade en fett spannande historia. Vi var som tva barn pa julafton och kunde inte fa nog av information - sa otroligt intressant. De har byggt upp ca 200 m tunnlar (som ar en aning storre an de riktiga, for oss feta falanger) men det racker att ga ca 3-4 minuter sen ar mjolksyran i benen ett faktum. Om man dessutom har tendens till cellskrack ar det lite motigt att komma ner. Det vilar en speciell energi over hela omradet, det kanns pa nagot satt att allting varit sa dott och forstort av bomber och kemikalier (inte ett enda trad overlevde Agent Orange-sprutningarna) men att dar nu ar sa fridfullt. Det var helt enastaende, svart att beskriva i ord. Hoppas kunna lagga upp bilder senare.

De sista timmarna i stan spenderade vi pa War Remnats museum som ar fullspackat med gripande bilder och texter, vapen, minor och aven rekonstruerade tortyrkammare. Man gar darifran sa otroligt berord och det kanns verkligen helt skruvat nar man moter lyxkvarter med Louis Vuitton bara nagra kvartet bort. En kontrast som gjorde mig latt illamaende. 

Vi aker vidare till Laos imorgon, mest med gladje da mitt intryck av Vietnam i ovrigt inte varit overvagande positivt. I varenda horn vantar nagon som vill om du har tur, lura dig, om du har otur, rana dig. Maten ar som sagt ingen hojdare och manniskorna ar langt ifran gastvanliga. Naturen eller byggnaderna imponerar inte heller. Och trafiken! Bara i Ho chi min city min finns 8 miljoner mopeder och ingen bryr sig om varken trafikljus eller ovriga trafikanter. Tuta och kor har fatt en helt ny innebord. Men anda ar det lite vemodigt, det ar ett valdigt annorlunda land...