United I stand

Jag var en hårsmån från att trippa ut i en kylig glamournatt full med cocktails och var peppad för en oral översvämning av berusningsmedel och YTA . (Jag har varit totally white i över en månad, applåder!) Men jag stannade här med mig själv och insuper nu en helt fantaaastisk miljö. Allt som fattas mig är en kastrull alternativt vattenkokare och en mugg,eftersom jag är helt green tea addicted och dricker det minst tre gånger dagligen. Jag och mitt te. Känns tomt och kallt utan, skämtar inte.

Det har skett ett mindre genombrott i mig. Det ter sig inte tydligt alls egentligen exakt varför eller hur. Men de frågorna är sekundära eftersom det känns som en minitornado av självkänsla virvlat upp. Self worth. Ett generellt genomgående tema under det senaste året men specifikt under asienresan. Inte på något sätt i mål med mitt egenvärde men har helt klart tagit fetingkliv framåt. Det gör mig befriad från borderlinebeteenden som jag själv upplever dem. Och som också är det jag minst av allt vill vara - i ett gränsland.

Att prata med och inspireras av helt frisläppta, lösaktiga, öppensinnade och moralbefriade individer gör mig så lugn. SÅ LUGN. Att leta efter och hitta genuint varma människor hjälper mig i mina intimitetsneuroser. Kontrasten att vara ensam mycket, d.v.s. ännu mer än vanligt får saker och ting att börja klaffa. Mindre quick fixes i form av påhittade och romantiserade bilder av min egen lycka - dock inte att förväxla med extremt ytliga men roliga aktiviteter - och att AKTIVT och intresserad lyssna på den inre dialogen utan att gömma mig för och tro på mina egna och andras projektioner.

Där är jag nu. Och det känns heeelt amazing.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0