L U G N
Pirr. Värme. Mys. Att försöka förklara när man mår bra är mycket svårare än att skrika ut smärta. Varför?
Jag mår i alla fall fantastiskt. Utan att överdriva är jag i den bästa perioden i mitt liv. Själsligt, psykiskt, insideish. (Ytan funkar den med, hehe)
Inte sådär som en strålande sol så att jag går runt och ler eller sprudlar. Men lugn och fin och mysig. Relativt orädd, nyfiken och bekväm. Tillfreds. Lugn. Lugn. Lugn.
Ordet lugn är sprängladdat för mig eftersom jag dragits med ängslighet, oro, ångest och panik mycket. 4 tillstånd jag nu inte plågas av alls. Och det är obeskrivligt skönt. Varje gång jag vaknar är jag lika förvånad. Var är den oro som annars piskade mig särskilt på morgontimmarna? Och likadant vid nattning. Var är paniken som fick mig skrika rakt in i kudden?
Jag är väldigt stolt över min resa hittills. Känner mig tapper och modig. Vill ge mig själv massor med klappar på axeln. Inte för att jag är i mål med livet men för att med ett lugn och en acceptans går det så fenomenalt mycket lättare. Hurra!
