La Bella Vita

En helt oskyldig och flyktig fråga om huruvida ett eventuellt moderskap nu skulle påverka min lycka, fick mina äggstockar att gå i spinn. Varje dag när en känsla, vilken som, griper tag och drar iväg med mig försöker jag stanna upp för en sansad dialog. Inte bara driva omkring i den, oavsett art. Inte heller överanalysera eller hämma processen. Jag har kastat ett extra öga på kids och föräldrarelationer, inte för att jag direkt längtar efter den formen av sysselsättning ett barn kräver men för att det knappast skadar att kolla in konceptet. Och vet ni vad, det skrämmer inte skiten ur mig. Inte alls.

Jag hade en föreställning om hur det ska vara. Precis som alla andra farser, draman och romantiserade relationer vi önskar regissera själva. Drömmar, mål, fantasier och visioner, va? De driver oss framåt, men ju fler visioner desto fler tillfällen att bli besviken? Alltså kan de dra oss neråt likväl som uppåt.

Men jag flaggar mer för blindt frimod. I alla avseenden!