La Bella Vita

Mer glammigt än såhär blir det inte - bandet i håret hittade jag på marken.



Hatten köpte jag för 20 kr av en gammal dam.



'Klipp och klistra' Den bästa umgängesformen.



Hängmattshäng. I timmar!



Fullmånefestfördrinkhäng på vår terass. Åtråvärd plats!







Blev lite kär i min unga pojktatuerare.



Triss i den bästa av de bästa. Min ögonsten, Therese!







Arlanda, efter några timmars lipande.



Bangkok, the fake smile.



Sushi i världsklass!



Dagsfyllor i Laos, tubing tubing tubing.



Behöver jag ens kommentera?



De 2 sista bilderna har två pinsamma storys. Jag har toppbetyg i att vara just pinsam!
Vi var på nåt fancy hotell med ett par grabbar. Jag hade två behåar på mig för att få mega push up effekt. Jag var en aning rund under fötterna och insåg att det minsann skulle bli hångla av, och självklart kläm på brösten. Jag tyckte två behåar grejen var pinsam och då jag gick ut för en cigg på balkongen slet jag av mig dem på mindre än en sekund. Vad som gör saken ännu roligare är att jag hade gjort exakt samma sak på en annan balkong, innan ett annat hångel och Therese tyckte det såg helt hysteriskt jävla roligt ut. Just för att jag inte rörde en min. Bara fortsatte röka som om ingenting hänt. Bara mumlade något om att de måste av NU. Vid det första tillfället lyckades jag gömma dem i en blomrabatt men vid det här tillfället kastade jag dem över balkongräcket in i hotellkorridoren. Morgonen därpå när Therese gick ut hade städerskan (?) hängt upp dem på balkongräcket igen. Jag skämdes och kastade snabbt ner dem igen, nu åt ett annat håll. Lite senare vid frukosten som intogs på just balkongen ser killarna en bh liggandes på bottenvåning och frågar; "Is that your bra?" Jag spelar helt förvånad; "NOOOOOOO?!?!?!"

Therese förevigade ögonblicket då de fortfarande hängde här på stolpen.



Den här lilla krabaten hade inga ben, eller jo. Men de var pyttesmå och deformerade och han hoppade fram på kryckor. Han satt dag ut och dag in på vår standardgata och tiggde pengar. Jag lade märke till honom rätt tidigt, den vädjande blicken. I vanliga fall är det bara "stackars" äldre gubbar som får mig att gråta och vilja skänka allt jag äger och har, sällan ungdomar, barn eller kvinnor. Varför vet jag inte.
Men den här lilla varelsen gjorde mig ledsen. Efter några everyday cocktails såg jag honom sent en kväll på vår bargata och gav honom en slängkyss i förbifarten. Tänkte att det skulle göra honom glad. Nästa kväll, med lika många drinkar i kistan samma sak. Men. Det räckte inte.
På väg hem tidig morgon, hickandes och fullare än nödvändigt så sitter han där, utanför vårt hotell. Och jag blir så där herregud-berörd som man bara kan bli med sprit i kroppen. Kastar mig över honom och beklagar mig, öser pengar över honom. Tittar på honom med min bästa tyckasyndomblick.
Han kunde säga "How are you" och "Vodka". Jag lyckades hitta en tolk och fick veta det lilla som fanns att veta om hans liv. Öste mer pengar över honom. Efter ett tag hade halva stan samlats i en ring runt oss för att iaktta hela spektaklet. I Indonesien blir man utfryst om man bär på minsta lilla handikapp så vi tyckte det vore en skitbra idé att stämma träff dagen efter så han fick lite kompisar. Strålande idé, ända tills vi vaknade dagen efter.
 Nej nej nej nej.

Vi lärde oss den aldrig svikande läxan att inte under några som helst omständigheter bestämma träff med NÅGON under inluenserna av alkohol. Never!