Feberpsykos?
Inatt var förmodligen en av de mest obehagliga upplevelser på väldigt länge. Jag låg i sängen med ljus, te, en svinbra bok. Ni vet hela paketet. I rummet bredvid pappas fötter mot mitt favoritgolv. I ett annat rum en sovande mamma. Älskade stunden, somnade.
Jag vaknade 2 timmar senare med panik. Mina tankar var helt galna! Samtidigt frossade jag, hela kroppen skakade och jag rullade ihop mig till en boll för att samla ihop den lilla värme jag kunde åstadkomma. 39 C feber, illamående. Tankarna fortsatte skena. Men det är helt omöjligt att beskriva. Det var som att jag ville älska och förmedla kärlek men all min kärlek förvandlades till hat och skadade människor. När jag blundade blev jag skräckslagen. Det enda jag kunde tänka var "Jag måste skjuta mig själv".
Jag har haft hög feber en gång tidigare som jag kan minnas men det var ingenting likt detta. Jag kved och försökte gråta. Fy fan vilket helvete. Kastade mig omkring, spärrade med ögonen. "Är det så här det känns att bli galen?"
Mamma bäddade åt mig på soffan. Jag hittade en mer sansad sömn, tömde magen och simsalabim är jag frisk.
Jag upphör aldrig förvånas.
Jag vaknade 2 timmar senare med panik. Mina tankar var helt galna! Samtidigt frossade jag, hela kroppen skakade och jag rullade ihop mig till en boll för att samla ihop den lilla värme jag kunde åstadkomma. 39 C feber, illamående. Tankarna fortsatte skena. Men det är helt omöjligt att beskriva. Det var som att jag ville älska och förmedla kärlek men all min kärlek förvandlades till hat och skadade människor. När jag blundade blev jag skräckslagen. Det enda jag kunde tänka var "Jag måste skjuta mig själv".
Jag har haft hög feber en gång tidigare som jag kan minnas men det var ingenting likt detta. Jag kved och försökte gråta. Fy fan vilket helvete. Kastade mig omkring, spärrade med ögonen. "Är det så här det känns att bli galen?"
Mamma bäddade åt mig på soffan. Jag hittade en mer sansad sömn, tömde magen och simsalabim är jag frisk.
Jag upphör aldrig förvånas.
Kommentarer
Trackback
