Håll min hand, nu, om någon gång.

Idag känns det mer än någonsin som att jag skriver till mig själv. Som i en hederlig gammal dagbok. Varför? Nu, i detta, kräver jag inte en tillstymmelse till förståelse från någon. Kräver inte, men önskar och längtar efter. Jag hoppas ni finns där ute, ni som vet vad jag talar om.

Mina mediala förmågor är långt mycket mer utvecklade än jag någonsin vågat ana. Och jag är nästintill paralyserad av rädsla inför vad som komma skall. Jag behöver träna det, för att lära mig hur man behåller lugnet och kontrollen. Jag har litat på att förnekelse i form av "vill inte se, känna, eller höra" riktat mot andevärlden skulle skona mig från deras ansatser att kontakta mig. Samtidigt som jag har varit nyfiken, dock.
Men mer anden-i-glaset-och-sen-lite garv-nyfiken än faktiskt på riktigt.

Idag, med en lyhörd hjälp att öppna upp dessa kanaler i mig, förvandlades nyfikenheten till obehag. De når mig, de på "andra sidan". Det är krafter för starka för att försumma. Jag. Jag bär på en helt bananas begåvning.


Kommentarer
Postat av: jenny

Du borde ta kontakt med någon som kan hjälpa dig att fortsätta utveckla din förmåga, om du vill alltså.. såg lite på det okända i onsdags och då sa ett medium åt en kille att han absolut inte fick leka med sina krafter att kontakta andevärlden..det kunde vara farligt för honom..istället skulle han sluta helt eller försöka få guidning av någon som kunde hjälpa honom utveckla sina krafter..

2009-10-16 @ 11:51:38
Postat av: Mia

Jenny, jag får hjälp av ett medium. Jag är alldeles för rädd för att våga närma mig det ensam!

2009-10-16 @ 14:43:59
Postat av: jenny

Bra, men var försiktig!

2009-10-16 @ 17:05:24
Postat av: berätta mera

berätta mera, berätta mera, berätta mera

2009-10-16 @ 23:44:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0