Nattens dröm

En vän ringde andfådd och flämtade KOM HIT. NU! Dörren slets upp av en än mer flåsande människa. Jag såg att hon var påväg rakt ner i en panikångestattack och frågade plumpt Hur mår du?
JAG MÅSTE HA VATTEN
skrek hon. Jag gick med snabba steg mot köket, öppnade ett skåp och skulle precis ta ut ett ölstop när det flimrade framför ögonen, benen vek sig och jag hörde glaset krossas innan jag svimmade av.

När jag vaknade där jag låg i en svettpöl på golvet, kände jag genast att min black out berodde på min cocktail av sprit, sömntabletter och smärtstillande som jag tryckt i mig det senaste dygnet. Min vän var nu långt borta inne i sin ångest och jag försökte förklara att jag var dimmig, hög, yr och svag och inte kunde hjälpa henne i det tillstånd jag var. Hon trodde mig inte, hon skrek att jag spelade ett spel, att jag inte tålde att hon mådde sämre, att jag inte var kapabel att agera stöd när fokus låg på någon annan.

Jag staplade runt i lägenheten, i en slags panik, men ändå inte. Jag försökte be om ursäkt om och om igen. Förklara att min tanke aldrig var att bli såhär. Men hon vägrade lyssna.


Vaknade med en extrem obehagskänsla.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0