Keepin it, real(ly)

Vi åt stillsam middag, mannen i detta liv. Och jag.

Kazaaaaam.

Bok-idé
. Jag började pränta ner på stört varenda liten känsla som kröp i öppna vener. Det tråkiga är att de var uteslutande onda, det icketråkiga är att det var mäkta skönt att spy ut dem. Första lasset crap på länge. Kanske jag inte vill att någon ska läsa. Kanske vill jag. Oviktigt nu, hursom. Det måste finnas visst utrymme att snubbla lite ändå.

Skiten, vet ni, som varenda kotte har där inuti. Ut ska den på valfritt sätt.

När man finner sig med allt man önskar sig, plötsligt i sina händer.
Då blir man rädd. Och då är det inte läge att skita på sig av rädslan.
Inte om man är Mia, tjugofemish.

Det är läge att vårda, ömma, välja
och
kriga.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0