La Bella Vita

Igår hade jag en oresonligt stor ambition att blogga, men fick inte tummen ur röven. Flödet av tankar och känslor var förmodligen mer voluminöst än på länge. Trots att jag var bakis. Eller kanske just därför. Kanske för att jag och min man kvällen innan hade avverkat en fin kontrastrikmiddag med humor och allvar. Och en redig fylla. Jag finner det oerhört sexigt med par som kan vara mer än salongsberusade ihop. Vi smet också in på stället där vi sågs första gången och hällde i oss precis samma shot som då. Naw.

Det har inte gått så jävla lång tid alltså. Inte i kalendern.

Konstigt, för det känns som det alltid har varit såhär, och alltid ska vara.