Trauma
Jag har en tendens att distraheras. Kan lätt trilla ner i förljugenhet,
som ett slags försvar.
Ett tydligt tillfälle är, när jag kastade mig in i - anonymt SPA -, för att jobba. Mer tydlig stereotyp för imbecill hudterapeut, klonad till ett antal på fem, är nog svår att finna. Där fanns verkligen ingen plats för någon annan del av mig, än epidermis ungefär. Kanske dermis, men inte mer.
Istället för att vårda min själ, kämpade jag på för att hänga med i det ytliga och råa naturliga urvalet där snyggast vinner. Där kindpussar och kramar sved på nyvaken hud. Jag ljög till den grad, att tre fjärdedelar av mig faktiskt log när klockan ringde på morgonen.
Sjönk längre och längre ner i det där. Jag var kanske lite snyggare, lite smalare. Men med konstanta acneliknande papler som täckte halva fejset. Stressen, pressen. Var "rätt". Var rätt. Inte för att du vill, utan för att du inte vågar något annat.
Tappade all lust för yrket. Slutade.
Ett jobb, må vara ett jobb.
Men jag tvättar hellre likpung nattetid, än låter de fulaste sidorna i mig frodas - bara för att behaga och vara "normal". Jag menar inte på att mina kollegor bör möta mig med omänsklig entusiasm. Men jag önskar att det ska finnas utrymme att dela mig sig av allt man är, om än i liten skala, utan att vilja gå och kräkas efteråt.
som ett slags försvar.
Ett tydligt tillfälle är, när jag kastade mig in i - anonymt SPA -, för att jobba. Mer tydlig stereotyp för imbecill hudterapeut, klonad till ett antal på fem, är nog svår att finna. Där fanns verkligen ingen plats för någon annan del av mig, än epidermis ungefär. Kanske dermis, men inte mer.
Istället för att vårda min själ, kämpade jag på för att hänga med i det ytliga och råa naturliga urvalet där snyggast vinner. Där kindpussar och kramar sved på nyvaken hud. Jag ljög till den grad, att tre fjärdedelar av mig faktiskt log när klockan ringde på morgonen.
Sjönk längre och längre ner i det där. Jag var kanske lite snyggare, lite smalare. Men med konstanta acneliknande papler som täckte halva fejset. Stressen, pressen. Var "rätt". Var rätt. Inte för att du vill, utan för att du inte vågar något annat.
Tappade all lust för yrket. Slutade.
Ett jobb, må vara ett jobb.
Men jag tvättar hellre likpung nattetid, än låter de fulaste sidorna i mig frodas - bara för att behaga och vara "normal". Jag menar inte på att mina kollegor bör möta mig med omänsklig entusiasm. Men jag önskar att det ska finnas utrymme att dela mig sig av allt man är, om än i liten skala, utan att vilja gå och kräkas efteråt.
Kommentarer
Trackback
