Det var länge sen nu,

Så mitt i allt. Pang. Jag är så fucking stängd för nya människor så jag missar att se.
En kollega jag inte ägnat många meningar räckte över sina tarotkort och jag tänkte okej. Öva, sa hon. Eller träna. Minns inte exakt.
Jag lade korten, bara två gånger. Men det var starkt.

Nästa morgon stod hon med håret på armarna i hundraåttiograder.
"Det är någon här nu, du måste hitta ditt eget sätt att ta in"

På kvällen fick jag en ande på besök.
Men så igen grät jag av skräck och bad henne gå.
Frustration.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0