La Bella Vita

Inuti hoppar och studsar det. Jag vill skratta och le och göra piruetter av glädje, jag vill verkliger skrika ut till hela världen att det finns en helt fantastisk liten människa som får mig att svämma över av kärlek. Allt jag vill känna får inte plats i min kropp. Om jag kunde måla himlen full av hjärtan för henne så skulle jag göra det. Det jag finner i henne har jag inte funnit i en vän förut och det gör mig så oerhört galet tacksam.

På min säng ikväll efter jobbet låg ballonger och tjugofem paket. Hytten var pyntad med girlanger. Allting i de två spektakulärt fantastiska färgerna rosa och lila. Fina ord skrivna på fina kort som lockar fram tårar blandat med skrattet. Pengar skänkta till hundarna som behöver hjälp. Och presenter som fullkomligt skriker mitt namn.

Det handlar inte om det matierella, om prylar eller pengar. Det handlar om att någon känner dig såväl. Någon bryr sig om vad som gör dig glad, något vet vad du alltid längtat efter. Utan att värdera eller förminska. Någon säger att det är okej att önska. Någon minns och memorerar vem du är i allt det lilla och någon ger dig hundra procent fokus och tanke. Någon vill ge dig en känsla du suktat efter förevigt. Någon vill verkligen ge. Någon gjorde min tjugofemte födelsedag till den bästa någonsin. Och den lilla någon är Therese.

Inga ord kan beskriva.
Tack, tack och åter tack.