La Bella Vita

Seriöst. Jag har alltid önskat mig en kräftskiva, med några människor jag diggar. Så att vi är fler än fyra. Nubben, hatten, garvet. Men ingen av mina kompisar älskar varandra, tror jag. Så det blir aldrig några fester, inte som i min drömfantasi. Det blir mycket tvåhäng och sånt. Men igår hade jag ändå på något sätt lyckas. Och så tänkte jag, åh jag ska få frossa i räkor i ett lyckligt liv. Tror ni inte att måltiden som innehöll äckligt goda ostar och kex, ännu mer äckligt goda tillbehör, hela åtta människor jag innerligt älskar samt såklart räkorna och kräftorna, tror ni inte jag mådde spyilla. Joho. Jag vägrade förlika mig med det och kastade i mig ändå. Det var inte angenämnt alls. Ödets ironi. Närmst mig satt min bästa vän, hon försökte övertyga mig om att en nubbe skulle göra allting bra. Jag tog ingen nubbe. Men jag älskade henne så övermänsklig mycket. Så att jag aldrig ville ta mina ögon ifrån henne. Sen svepte hon iväg i natten. Och nu saknar jag henne så att det kryper under skinnet. Kryp kryp.