As the rush comes

Jag älskar två människor dyrt och heligt, mest av allt på jorden. Dessa två delar faktiskt på min tid exakt 50/50. Femtio med min man, femtio med min bästis. Jag är genuint lyckligt lottad som kan disponera min tid på detta sätt.

De fyra veckorna som nu följer kommer se annorlunda ut och min bästis kommer få mig till sin egen nästan helt och hållet. Vi ska resa, kvalitetsumgås, njuta och slösa pengar. Vi ska ta vara på varenda minut av denna dyrbara månad tillsammans som vi väääääntat på. Längtat efter.

Om en dryg timme möts vi upp. Det här innan är som att invänta ett rus av något kemiskt.
Man är förväntansfull, nyfiken, redo att omfamna något nytt.
Samtidigt lite rädd, eftersom man är på väg att släppa på kontrollen.

Det enkla med att vara ensam var att allting jag gjorde, borta, var uteslutande roligt. Jag älskade att flänga runt jorden med en liten väska och ville sällan komma hem. Då var vardag och rutin min panikdemon.

Nu älskar jag hemma och jag älskar den jag delar mitt hemma med. Så.. det här blir mitt första experiment i att vara ifrån, och att fokusera på att vara närvarande i det. Inte sakna så att upplevelsen förstörs. Inte krampa längtan efter honom. Det känns lärorikt och spännande.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0