Redo att återuppstå.

Med några timmars sömn i bagaget känns det bättre även om jag vet att min längt-depression alltid håller i sig ett par dagar. Tänker dock vara i den känslan utan dåligt samvete, it comes with the package helt enkelt. Jag gillar ju kontrasten mellan eufori och dysfori. Utan det ena är det andra ingenting värt.

För att börja avrunda årets hittills mest spektakulära vecka tänkte vi varva ner med bio och en sen ostronmiddag. Njuta av och skratta åt allt det fina som varit och fylla på minnesbanken rejält. Om det är något jag känner tacksamhet inför så är det att ha världens bästa och mesta Therese som jag har delat och delar i princip alla mina drömmar och önskningar med! True true lovely love.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0