La Bella Vita

Tänk att man med sin yttre uppenbarelse så lätt kan framkalla åtrå.

Eller avsky för den delen.
Eller.. vad som helst.

Det är ett spel. En lek. Ett socialt kodspråk.

Jag var på arbetsintervju idag.
Och jag kan inte låta bli att känna mig så falsk.

Där sitter jag med min intetsägande och väldigt tråkiga enkla outfit med håret uppsatt och nedtonat smink och tänker att jag hade lovat mig själv att aldrig söka ett jobb där det inte är okej att se billig ut. Förstå mig rätt - jag har mer än gärna uniform på mig i mitt arbete. Men jag tror vi vet att det handlar om mer än så.

I alla pressade lägen är jag villig att göra avkall på sådant.
Och jag vet faktiskt inte, om det är till min fördel. Eller bara just en lögn. Ett desperat sätt att acceptera och tänka att vem är väl jag att ta den platsen.