La Bella Vita

Skottland, Belgien, Gambia, Kroatien, Amsterdam, Barcelona.. Ja, mitt pass har gått varmare än vanligt. Och inte bara resor. Mängder med restaurangbesök, cocktails, njutningar för alla sinnen och taxiresor i sena lyckorus. Jag har unnat mig allt jag förtjänat, och mer. I november väntar ytterligare tre veckor. Då är det New York som kallar. Det blir liksom guldkanten som ramar in allting.  "There´s nothing you can´t do".

Tänker i frågande banor varför jag väljer att ge upp det här livet. Det ser så lekande lätt ut när man minns, sorterar foton, när lönen trillar in. När man inte ser tårar eller ångest eller den tid jag faktiskt ger upp i utbyte. Stundtals tror jag att jag bara är en bortskämd skitunge som inte inser vidden av vad jag är på väg att göra.

Jag har bestämt mig. Det har jag. No doubts. Det är ett nytt kapitel som står för dörren. Men kanske är det dags att börja ta ett farväl redan. Inte bara plötsligt byta liv utan att vara förberedd mentalt. Väl på jobbet sköljer det över mig ändå, att jag är färdig där. Jag vet det, jag vet det, jag vet det. Jag är sentimental, jag är dramatisk. Men jag tror ändå någonstans att det kommer bli skitbra, det här. Väl?