SmakLöst
Komiskt nog efter mitt kärleksfulla inlägg om männen i min vardag fick jag ikväll kommentaren. "Hon ville väl se om du är lika slampig som du ser ut". Och där kunde det fallerat, men det var bögen som sa det. Och det var på ett för vissa, kanske oförståeligt sätt en komplimang eftersom min stil inte är speciell slampig these days. Jag har inte tryckt ner min röv i en minikjol på månader. Så om jag utstrålar slampighet ser jag det som ett bra tecken. Jag är fortfarande jag, och behöver inte ens anstränga mig. Sweet!
En vän till en vän frågade om jag medvetet OCH frivilligt såg ut som en knulldocka. Kanske en fullt normal fråga för den gråa massan, men min retur blir då. Ser du medvetet OCH frivilligt ut som en fashionista? Seriöst. Om det är något jag verkligen inte förstår mig på så är det mode, men jag pissar inte på din modemedvetna vän och frågar om hon är på riktigt.
Intresse. Smak. Uttryckssätt. Stil. Identitet. Wh-aaa-tevvver.
Värdera och ifrågasätta? Varför.
Såja. Det var dagens moralpredikning.
Från slampan som inte är så slampig längre. Men ändå.
Kommentarer
Postat av: Petra
Jag blir bara slampigare och slampigare. Naturlig utvecklig eller trotsålder? Fan vet. Men jag varvar det lite med att se ut som en prydlig bibliotekarie. Om än en smått slampig sådan.
Trackback
