Believe

Jag har sällan lyssnat överdrivet mycket på kroppen. Tycker inte den ska ha så mycket att sätta emot än. Man är väl ung och fräsch. Jag har dock börjat inse att kroppen överjävla tydligt allierat sig med själen. När jag misshandlar den ena stretar den andra. Jag har alltid haft en tro, att all slags sjukdom är en naturlig självklar produkt av psykisk ohälsa. Enkelt tänkt som en slags PTSD som inte bara föder ångest utan även angriper cellerna med t.ex. cancer. Jag vågar relativt kontroversiellt säga att jag faktiskt tror att all form av behandling vid allvarliga samt även mindre komplexa sjukdomstillstånd skulle resultera i snabbare och gynnsammare resultat om det kombinerades med terapi och än mer gärna hypnosterapi. Vidare tror jag dock att man kan bära på en smärta härstammande så långt tillbaka i tidigare liv att den kan vara svår att få fatt, och tiden du har här och nu räcker inte till. Då slussas man ut igen. I en stunds död. Och nytt liv.

Jag skulle inte se mig själv besegrad av sjukdom om den tillslut ledde mig till döden. Man besegrar sig själv liksom. Om och om igen. Således tror jag att självmord är mer en omväg än en gräddfil. Oavsett, besitter vi alla ett ofrånkomligt eget ansvar.
Inte en jävel slipper undan.








Kommentarer
Postat av: emme

låter lite som Resan, det där.. kanske du läst? hur som, lycka till med nya jobbet!

2011-01-23 @ 00:32:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0