Något att bita i?

Upp. Ner. UPP. Neeer.
Murar finns där av en anledning - för att visa oss hur gärna vi vill ha någonting.
Touché.
Sällan har väl mitt sätt att tänka, leva, vilja, våga, planera - ja typ allt - satts på prov på så kort och intensiv tid. Sällan har mitt humör varit så söndertrasat och redo att ge upp. 
Runt omkring är luften densamma, livet går sin stilla gång.
Men vad säger man? Man liksom reser sig två centimeter högre sen. SEN. När man antingen klättrat över eller slagit sönder muren. Alla metoder funkar, bara man står på andra sidan i slutändan. Kastar mig efter en livlina, så fixar vi det här. Också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0