I'd like everything
Tröttheten fortsätter plåga mig. MEN, jag har varit hos doktorn. En eloge till mig, jag gick och gav mitt blod. Och vet ni vad, nu önskar jag så innerligt att jag är sjuk. Jag bryr mig inte vad det är för fel, bara jag får ett svar. Och medicin. Är jag dödligt sjuk så är det också fine, allt bara jag slipper gå runt trött resten av livet. Oh, the drama tänker ni. Men jag skojar inte. Jag kan inte identifiera mig med en trött, hängig människa med en molande huvudvärk. Utan orsak.
När Isabell kanaliserade mig första gången var en av de mest minnesvärda kommentarerna från min andliga guide att den jag är idag och den jag var, har hamnat alldeles för långt ifrån varandra. Jag måste hitta barnet i mig igen, för det är vem jag är. Senaste medium jag besökte, som jag inte känner, gav mig även han direktiven att leka mer i livet. "Have fun! You need to recognize your inner child".
Det är rätt.
Jag vet bara inte vad. Eller kanske vem? Som ska hitta mig där bakom, och dra fram det.
Bara en sån sak, när skrattade jag senast? På riktigt.
Kommentarer
Trackback
