Det var inte igår.
Jag har ingen ursäkt för min frånvaro. Möjligtvis att jag har kreativ torka på alla sätt och vis. Bara att få på sig kläder är ett projekt. Jag har varit sjuk i en vecka. Sen var vi till Ibiza, min blivande och jag. Det innebar nästan två veckor borta från jobbet och igår när det var dags att återvända kom en rejäl ångestsköljning över mig. I samma veva läste jag en så hemsk artikel om en man som plågade en valp så jag låg och storlipade i en timme.
Eftersom jag inte kan gråta när man "ska", så får jag ju hitta alternativa vägar att få ut skiten. Även om jag önskar att jag aldrig hade läst det. Inatt drömde jag om hur jag berättade om den där artikeln och grät ännu mer.
Djurplågeri är höjden av grymhet för mig. Jag skulle hellre låta mig låsas in på guantanamo ett år, än låta någon lägga fingret på ett oskyldigt, älskat djur. Fy fan, börjar lipa nu igen för att jag tänker på det.
Anyway. Efteråt lättade jag lite - oavsett vad jag gråter för så är det ju en tår mindre i den där taggtråden i halsen. Skönt.
Annars var Ibiza energimässigt svårslaget. Även om vi bodde på en turistort så kände jag den där ö-magin jag bara känt på Koh pangan och Bali förut.
Så dit vill jag återvända många gånger. Gärna leva där som pensionär.
Kommentarer
Trackback
