Det startar hos dig själv.
Häromdagen skrev jag ett blogginlägg om hur eländigt mörkt livet kändes. Jag publicerade det aldrig.
Idag är det inte eländigt längre. Ljuset sipprade fram. Ljuset vann. Som det ska göra.
Min andlighet kan hjälpa mig besegra det mörkaste mörka. Dock tappar jag den ibland och behöver hjälp att plocka upp den. Turligt nog har jag en vän som kan göra det nästan bara genom att tänka på mig. Ett kort samtal kan få mig att förstå och hitta tillbaks till det som får mig att förstå vad jag gör här. Jag älskar dig I, för att du tar fram det renaste och vackraste i mig.
För övrigt ska jag bli vegetarian. Jag är så jävla trött på mitt eget hyckleri. Sitta och mumsa i sig köttfärs och snacka om att vara djurvän? Sånt jävla skitsnack. Logiken i det? Finns inte. Det handlar om ren och skär lathet och okunskap. Viktigt att tillägga är att jag absolut inte lägger mig i andras val, jag dömer inte mina vänner om de så är storkonsumenter av kött - men - jag tycker för dens skull inte att det är särdeles rätt.
Jag är uppvuxen i en jaktfamilj där både min pappa och bror jagade och det var inget konstigt att det hängde döda rådjur i garaget som tappades på blod och jag tyckte det var mer än spännande att följa med i skogen. Dessutom att se våra hundar (som betydde ALLT för mig) när jägarkläderna åkte på. Lyckan som lyste i deras ögon. Det var det bästa som fanns i deras liv, att jaga. Jakthundar jagar tills de stupar. Det handlade om att jag älskade våra hundar mer än jag älskade okända djur. Vi åt naturligtvis köttet och det var aldrig några konstigheter. Jag kallade mig sedan under några år "vegetarian" men jag åt fisk och jag åt viltkött. Vilket ju också är idioti. Då är man ju inte vegetarian. Då är man bara för trött för att förklara vad man äter och inte äter. Men det var aldrig en uppoffring att ge upp så stor del av maten.
Hur som helst så är jakt ett komplext ämne för mig idag. Jag litar på att det finns "godtagbara" anledningar för att jaga, såsom att sjukdomar sprids, att det blir för många djur vilket leder till att både människor och djur riskerar sitt liv på vägarna och så vidare. Och jag skulle definitivt välja att äta det köttet framför massproducerat skit där djuren fått lida i fruktansvärda plågor. Men inte skjuter vi ju av människor för att förhindra spridningen av influensa eller för att undvika överbefolkning och häva t.ex. bostadbristen i Stockholm. "Nä hörrni nu måste vi ta en runda igen och ha ihjäl lite folk på mellandagsrean, drottninggatan är överfull".
Är det fel att förmänskliga djuren så? Jag tycker inte det. Vem kan, med handen på hjärtat svara på exakt vilka relationer djuren egentligen har? Hur mycket ett djur sörjer ett annat djur som plötsligt försvinner. Att djurriket är grymt och bestialiskt har jag förståelse för även om jag förstås tycker att det är brutalt och hemskt att se. Men det känns fair. Lika slåss mot lika.
Jag vill inte vara helt svart eller vit, jag kan lyssna på båda öronen. Och jag är inte naiv nog att tro att färre djur dör för att jag väljer bort köttet. Det krävs så mycket mer ansträngning än så. Men för mig handlar det inte om att rädda eller förändra världen. Det handlar om att vara sann mot mig själv och veta att jag inte sticker huvudet i sanden och bara tänker på min egen tillfredsställelse. Jag vet att det kommer ge mig ett positivt utbyte. Och jag kan med gott samvete hålla en nykläckt kyckling i min hand och förmedla den kärlek jag faktiskt känner för alla djur utan att gå därifrån och må illa efteråt.
Jag har länge sagt att "jag klarar mig inte utan fisk". Men jag hör ju själv hur det låter. Inte klarar mig? Jag kommer inte dö utan fisk. Jag kommer inte bli sjuk. Jag kommer inte bli olycklig. Jag kommer inte riskera att någonting ont händer för att jag slutar äta fisk. Visst kommer jag sakna det. Jag kommer sakna smaken. Och njutningen. Men jag kommer definitivt inte sakna känslan av hyckleri och egoism. Att mina begär skulle vara viktigare än en annan varelses rätt att leva?
Jag tänker också aktivt börja välja bort produkter som är testade på djur, hur glansigt och underbart mitt hår än må bli av dem. Och jag tänker som tidigare nämnt aldrig köpa äkta päls. Men återigen, jag är ingen extremist. Jag dödar myggor och tvestjärtat om de kryper längs mitt ben när jag ska sova ute på landet. Och jag moraliserar inte över andras val. Jag tror inte att jag är bättre än någon annan. Men jag känner verkligen med hela min själ att det är rätt tid att göra den här förändringen.
Både för mig själv, för djuren och för naturen.
Kommentarer
Postat av: i.
Finns alltid alltid alltid alltid här för dig. En tanke bort.
Trackback
