På tal om öar
Jag spenderar några extra dagar på Vandö då M är på affärsresa. Solo älskar att vara här, han är aldrig såhär lugn och harmonisk i Stockholm, tyvärr. Bara det att man kan öppna dörren och släppa ut honom utan att behöva klä på sig, åh - bekvämligheten. Vi njuter loss med gott att äta och dricker kaffe med grädde i.
Islands.
Älskade Bali. Jag fick en akut längtan dit idag.
Även om jag drogs med en konstant whiskeystämma och var full dygn in och dygn ut i en månad finns det så mycket själsig kraft att hämta från de minnena. Odödlighet, gränslösa nätter, och de där helt obeskrivliga skratt-attackerna som gjorde att det svartnade för ögonen.
Jag minns alla gator i detalj. Husen, restaurangerna. Människorna. Dagarna. Svala skinnfåtöljer på Starbucks mot klibbiga bakfulla kroppar. Tuttar på vils och så alla de där situationerna som man bara inte fattar hur de uppstod. Allt är precis som en film jag precis sett, så tydligt är det. Minns vilka ord som sades på vilken plats och vilken tid.
De är något med mig och öar alltså.
Även om jag drogs med en konstant whiskeystämma och var full dygn in och dygn ut i en månad finns det så mycket själsig kraft att hämta från de minnena. Odödlighet, gränslösa nätter, och de där helt obeskrivliga skratt-attackerna som gjorde att det svartnade för ögonen.
Jag minns alla gator i detalj. Husen, restaurangerna. Människorna. Dagarna. Svala skinnfåtöljer på Starbucks mot klibbiga bakfulla kroppar. Tuttar på vils och så alla de där situationerna som man bara inte fattar hur de uppstod. Allt är precis som en film jag precis sett, så tydligt är det. Minns vilka ord som sades på vilken plats och vilken tid.
De är något med mig och öar alltså.
Andligheten
et jag finner absolut svårast att få in i "vardagen" är den andliga biten. Jag önskar jag hade rutin att meditera en viss stund varje dag eller åtminstone tillåta mig att ligga ner och bejaka den typen av dialog. Igår kväll i sängen låg jag och läste tidningen Nära som är just en andlig tidning. Jag verkade få besök då, för ett svinkallt täcke lade sig över min överkropp. Ungefär som att jag låg under en öppen frys. Hur kallt vi än må ha i vår lägenhet så blir det aldrig sådär overkligt kallt. Men jag lät det vara så, jag måste sluta vara rädd nu.
Efter detta försökte jag ta kontakt med min guide och frågade om lite vägledning om vart jag är påväg, vad är det jag ska pyssla med och sådär? Gissa min förvåning när mina händer blev så kokande heta så jag nästan brände mig själv på bröstet där jag låg med dem kupade. Jag har healat lite förut, dels när jag gett t.ex. fotmassage och även när M har haft ont. Jag har fått häftig feedback men inte tänkt så mycket mer på det. Nu kändes det verkligen som en uppmaning att jag ska fortsätta på det spåret! Så nu, med så mycket ledig tid får jag ta mig i kragen och bejaka det. Jag har ju två killar här hemma att öva på även om jag inte än lyckats få Solo att bara ligga ner och ta emot. (Han vill bara pussas och pussas och pussas om jag sätter mig ner där han ligger).
Och emellan detta kockar jag som aldrig förr! Åh, det är så roligt att ta fram oväntade sidor i sig själv. Just nu ligger en köttfärslimpa på rotsaksbädd i väntan på att skyfflas in i ugnen.
Utmanad..
.. av Jae.
Vad gjorde du för 10 år sedan?
Då var jag 17 år, hade hoppat av gymnasiet och gick en ettårig idrottslinje på en folkhögskola i väntan på att få flytta till Sverige! (Mamma lät mig inte flytta förrän hösten jag skulle fylla 18 eftersom jag hade varit en stökig tonåring). Det var ett skitkul år iallafall.
Vad gjorde du för 1 år sedan?
Vår älskade lilla pom Solo hade precis kommit till oss, och den mesta av vakna tiden gick åt till till att lära känna honom, stärka hans självförtoende och visa honom världen. Upp och hoppa 05 varje morgon var det som gällde då.
Fem snacks du gillar?
Vad är definitionen av snacks liksom, jag äter hellre efterätter och desserter, men.. vitchokladdoppade jordgubbar, lösgodis, nachos & gucca, ost & kex. Kan äta chips och sånt också om det krisar men det är ingenting jag skulle välja själv direkt.
Fem sånger du kan hela texten till?
Snow Patrol - Chasing cars, Coldplay - Fix you, Whitney Houston - I will always love you (haha), en SKITROLIG jazzlåt jag kan inte kan namnet på, och... alla SHM-låtar!
Fem saker du skulle göra om du var miljonär?
Skänka MYCKET pengar till djurrättsorganisationer, volontärjobba, köpa hus vid vattnet med båt etc, uppfylla drömmar för mina föräldrar och bästa vänner och njuta av livet deluxe!
Fem dåliga vanor?
Att alltid ha mobilen på ljudlös, kasta mina kläder på golvet, spegla mig i ALLT, bita på naglarna och tjuvlyssna på främmande människor.
Fem saker du gillar att göra?
Dofta på hundtassar, vara i naturen, äta på fina restauranger, läsa och dansa nio timmar i sträck på Sensation White
Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa?
Skulle aldrig klä mig i vita byxor, tights, stringbikini eller Ed hardy-kläder och jag skulle aldrig KÖPA äkta päls.
(Pälsarna jag äger är ärdva och t.ex. skjutna av jägare inom släkten såsom en räv med skabb, som led)
Fem favoritsaker?
Min tuttar, mobilen, Karin Boyes diktsamling(ar), sminkväska med innehåll och min förlovningsring.
Fem personer jag utmanar:
Jag har dyrt och heligt lovat mina vänner att inte skicka runt såna här listor, så jag utmanar ingen med tvång, men om någon jag känner att de vill - varsågoda!
Vad gjorde du för 10 år sedan?
Då var jag 17 år, hade hoppat av gymnasiet och gick en ettårig idrottslinje på en folkhögskola i väntan på att få flytta till Sverige! (Mamma lät mig inte flytta förrän hösten jag skulle fylla 18 eftersom jag hade varit en stökig tonåring). Det var ett skitkul år iallafall.
Vad gjorde du för 1 år sedan?
Vår älskade lilla pom Solo hade precis kommit till oss, och den mesta av vakna tiden gick åt till till att lära känna honom, stärka hans självförtoende och visa honom världen. Upp och hoppa 05 varje morgon var det som gällde då.
Fem snacks du gillar?
Vad är definitionen av snacks liksom, jag äter hellre efterätter och desserter, men.. vitchokladdoppade jordgubbar, lösgodis, nachos & gucca, ost & kex. Kan äta chips och sånt också om det krisar men det är ingenting jag skulle välja själv direkt.
Fem sånger du kan hela texten till?
Snow Patrol - Chasing cars, Coldplay - Fix you, Whitney Houston - I will always love you (haha), en SKITROLIG jazzlåt jag kan inte kan namnet på, och... alla SHM-låtar!
Fem saker du skulle göra om du var miljonär?
Skänka MYCKET pengar till djurrättsorganisationer, volontärjobba, köpa hus vid vattnet med båt etc, uppfylla drömmar för mina föräldrar och bästa vänner och njuta av livet deluxe!
Fem dåliga vanor?
Att alltid ha mobilen på ljudlös, kasta mina kläder på golvet, spegla mig i ALLT, bita på naglarna och tjuvlyssna på främmande människor.
Fem saker du gillar att göra?
Dofta på hundtassar, vara i naturen, äta på fina restauranger, läsa och dansa nio timmar i sträck på Sensation White
Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa?
Skulle aldrig klä mig i vita byxor, tights, stringbikini eller Ed hardy-kläder och jag skulle aldrig KÖPA äkta päls.
(Pälsarna jag äger är ärdva och t.ex. skjutna av jägare inom släkten såsom en räv med skabb, som led)
Fem favoritsaker?
Min tuttar, mobilen, Karin Boyes diktsamling(ar), sminkväska med innehåll och min förlovningsring.
Fem personer jag utmanar:
Jag har dyrt och heligt lovat mina vänner att inte skicka runt såna här listor, så jag utmanar ingen med tvång, men om någon jag känner att de vill - varsågoda!
Transformation
I två års tid är det M som stått för inhandling och tillagning av mat men eftersom han är en riktig slösa så ska jag, ekonomiexperten ta över rodret och visa hur man halverar månadskostnaden. The game is ON! Vem vill äta upp sina pengar anyway? Förstår ni vilken huslig liten tant jag blivit. Bara idag har jag planerat och handlat mat för en hel vecka, tagit långpromenad med Solis, tvättat tre timmar, städat, lagat mat och postat en massa skit jag sålt på tradera. Skiiit för nästan två tusen spänn, helt otroligt. Jag försöker göra en rejäl rensning eftersom vi, om allt går som vi vill, flyttar till en helt fantastisk våning senare i vår. Om jag bara hade likadan ämnesomsättning som VS-modellerna hade jag även bakat varje dag, det är ju sååå kul!
Glöm starka cocktails, sena middagar på Teatergrillen och extremt höga heels. Här har ni Mia husmorstanten, med huckle och förkläde. Vänta bara, snart balanserar jag tvillingar på en varsin arm också!
Glöm starka cocktails, sena middagar på Teatergrillen och extremt höga heels. Här har ni Mia husmorstanten, med huckle och förkläde. Vänta bara, snart balanserar jag tvillingar på en varsin arm också!
Haha. Nej, det sista var ett skämt. Eller?
Pink ladies!
Jag håller helt och full med Gynning om hetsjakten på föräldrar som klär sina flickor i rosa. Så jävla trött på den där genusdebatten som känns föråldrad och så himla förlorad. Det är inte förnuftiga åsikter längre, det är ett barnsligt krig. Låt era barn få en kärleksfull barndom med öppenhet och massor av acceptans så löser sig det mesta, inte minst deras eventuella färgneuroser. Visa dem världen, den riktiga, viktiga världen.
Triss i rosa! Och ja, det är jag som köpt Lovas klänning och hennes små balettskor. Så skjut mig?! Det sista hon kommer säga när hon är tjugo är att jag bidrog till att hennes liv blev dåligt eftersom hon fick en rosa klänning när hon var liten. Håhåhååå.
Triss i rosa! Och ja, det är jag som köpt Lovas klänning och hennes små balettskor. Så skjut mig?! Det sista hon kommer säga när hon är tjugo är att jag bidrog till att hennes liv blev dåligt eftersom hon fick en rosa klänning när hon var liten. Håhåhååå.
Alldaglighet
Jag skriver så sällan här eftersom jag har fått för mig att jag måste avhandla tunga ämnen, skriva insiktsfulla reflektioner eller bara vara allt annat än den alldagliga vanliga jag. Det är ju synd. Jag brukade vara världens roligaste människa som skrattade sådär jätteirriterande och pinsamt högt och kissade bakom bilar en onsdag påväg till stureplan. Sen började jag tydligen ta mig själv på alldeles för stort allvar och bloggen dog ut. Eller, ja, ett tag gjorde jag ingenting annat än kontemplerade allt mellan himmel och jord men det var ju en period. Vem fan orkar - seriöst - alltid BARA vara djup/ytlig/rolig/ledsen/etc. Nä precis! Ingen!
Så jag kanske borde skriva lite mer goja och bara vara liksom. Vill ni ha mig får ni väl ta hela mig? Jag har aldrig påstått mig vara en nischad blogg. Inte för att jag heller finner det särdeles intressant att bara skriva vad jag har på mig eller äter eller vem jag träffar, men något mittemellan kanske vore en idé. Äh jag vet inte.
Så jag kanske borde skriva lite mer goja och bara vara liksom. Vill ni ha mig får ni väl ta hela mig? Jag har aldrig påstått mig vara en nischad blogg. Inte för att jag heller finner det särdeles intressant att bara skriva vad jag har på mig eller äter eller vem jag träffar, men något mittemellan kanske vore en idé. Äh jag vet inte.
Jag och Solisten går varje dag en promenad på en timme och en halv, nästan alltid går vi ner på kungsholmen. De senaste gråa (!) dagarna har himlen lyst upp i olika konstverk precis då vi kommer ner på norr mälarstrand. Jag känner inte att jag orkar kånka på systemkameran på de promenaderna men jag har fångat det med mobilen. Nu till det märkliga; dessa himlaskådespel uppenbarar sig i ungefär tio minuter, sedan sluter sig allting och blir åter grått grått grått. Dessutom verkar ingen annan omkring mig lägga märke till och förundras över det vackra. En aning märkligt kan ju tyckas?
Här är några av dagarna.
Här är några av dagarna.
Mitt hjärta
Solo och jag gick upp tidigt och njöt av isen och tystnaden. Lite Boye på det.
När morgonens sol genom rutan smyger, glad och försiktig, lik ett barn, som vill överraska tidigt, tidigt en festlig dag -- då sträcker jag full av växande jubel öppna famnen mot stundande dag -- ty dagen är du, och ljuset är du, solen är du, och våren är du, och hela det vackra, vackra, väntande livet är du!
Freedom!
Om en kvart hoppar jag in i en taxi från jobbet som leder mig hem till sängen och en hel veckas ledighet! Den ska spenderas med mina två älskade familjer. Jag har ju två familjer nu. Den jag växte upp i, och den jag skapat med M & S. Känner mig så djupt tacksam över det.
En vän sa, att det slog henne vilket otroligt kärleksfullt liv jag lever.
Det var kanske det finaste någon sagt till mig någonsin.
En vän sa, att det slog henne vilket otroligt kärleksfullt liv jag lever.
Det var kanske det finaste någon sagt till mig någonsin.
Svar till Jae
Tack för din fina kommentar. Det var längesedan jag kände en sådan lust att diskutera det här ämnet. Roligt!
Jag kan bara tala för mig själv. Jag är en oförskräckt exenctriker. Jag tror på fria människor som lever i sanning. Jag tror på öppenhet inför människors olikheter framför moraliska pekpinnar och framförallt tror jag på att lyssna till sin inre röst och våga följa den. Jag försöker aldrig omvända någon. Jag sprider inte mina åsikter vind för våg eftersom jag behöver inte den energistölden det ofta resulterar i när det kommer till den här typen av frågor. Man kan viska ordet hora på en balkong på södermalm så har man dragit igång en hätsk diskussion på en annan balkong på östermalm. Så känsligt tycks det vara.
Det sexuella är komplext, eftersom vi har gjort det så. Jag har svårt att se att meningen var den, då vi föddes med varsitt könsorgan, könsdrift och förmåga att fortplanta oss. Ja vad bra - vi ger dem alla verktyg, hoppas de fuckar upp allting.
Jag tror på en avdramatisering kring det sexuella men att för den delen komma ihåg att vårda sin integritet och öka förståelsen för sin EGEN sexualitet. Människor har hela mitt liv pratat om mig som någon slags porrdrottning, eller sexuell guru. Jag kanske utstrålar sexuell energi och pratar öppet och skojar om det mycket, men faktum är att jag av egen erfarenhet märkt att de människor som talar minst och mest tyst om det här ofta är de riktiga sexdrottningarna. Därför att de har en sund inställning, de har aldrig låtit någon annan projicera sin egen uppfuckade bild på dem och de lever i harmoni med sin djuriska sida. Utan krusiduller. Gotta LOVE them. Jag själv drar in alldeles för mycket intellekt i min sexualitet för att kunna vara just det djuret, tyvärr. Däremot finns det inga sexuella preferenser eller fetisher som förvånar eller förskräcker mig. Jag är snarare djupt fascinerad.
Om vi hårddrar det, vem känner inte någon gång "tvång" i sin arbetssituation?
Jag besitter inte direkt någon kroppslig integritet. Min kropp är inte min borg. Min kropp är ett skal som går att forma och fixa med och så klär jag på den kläder under stor del av min vakna tid. Min sexuella lust däremot är definitivt min borg och den har ingen annan full kontroll över. Således har även jag vissa begränsningar. Men min yta - plast, smink, kläder, det är och ska ju vara rakt igenom roligt och lustfyllt, som ett fånigt intresse.
Puma är porrfilmsaktris. Det betyder alltså att hon bl.a. knullar/blir penetrerad framför kameran. Mycket och ofta. Det är ingenting jag skulle välja såvida förutsättningarna inte var så att jag själv valde tid, plats och människor. Och så går det ju inte riktigt till. När min mamma frågade om jag skulle vilja vara just porrskådis sa jag JA! Men det var nog inte ett ja med så mycket substans, som det var ett statement, som för att säga JA! Och älskar du mig så står du bakom mig i det.
Att fotograferas dock - gärna. Naken eller med fokus på en fetish spelar inte så stor roll. I en apdräkt eller med cowboykläder. Jag har kommit att lära mig under mina år på nätet med mängder av möten och långa samtal om människors innersta förtrycka känslor, att sexuella preferenser finns det lika många som stjärnor på himlen. Många människor tycks vara oerhört rädda för att klassas som sexuella objekt. De tycks känna sig förminskade och rädda att på något sätt fara illa, om de blir föremål för någon annan okänds sexuella njutning. Folk frågar mig fenomenalt pinsamma frågor som t.ex. "varför jag frivilligt vill gå runt och kåta upp främmande gubbar". I rest my case på den. Men det är ju det som är grejen, du kan aldrig värja dig från att vara någons fantasi. Hur du än må välja att pynta (eller inte pynta för den delen) ditt yttre finns där alltid någon som tänder på just dig. Och som kommer "förminska" dig till en ren och skär sexuell fantasi där du inte har någon talan. Jag är inte rädd för det. Tvärtom! Om jag kan skänka människor njutning bara genom att vara jag så ser jag det som något fantastiskt. Jag objektifierar själv människor hela tiden och låter dem spela aktiva eller passiva roller under mina sexuella eskapader. Inte är de mindre värda för det, snarare är de värda mer. De tillför ju mitt liv något utan att medvetet anstränga sig.
Att fotograferas dock - gärna. Naken eller med fokus på en fetish spelar inte så stor roll. I en apdräkt eller med cowboykläder. Jag har kommit att lära mig under mina år på nätet med mängder av möten och långa samtal om människors innersta förtrycka känslor, att sexuella preferenser finns det lika många som stjärnor på himlen. Många människor tycks vara oerhört rädda för att klassas som sexuella objekt. De tycks känna sig förminskade och rädda att på något sätt fara illa, om de blir föremål för någon annan okänds sexuella njutning. Folk frågar mig fenomenalt pinsamma frågor som t.ex. "varför jag frivilligt vill gå runt och kåta upp främmande gubbar". I rest my case på den. Men det är ju det som är grejen, du kan aldrig värja dig från att vara någons fantasi. Hur du än må välja att pynta (eller inte pynta för den delen) ditt yttre finns där alltid någon som tänder på just dig. Och som kommer "förminska" dig till en ren och skär sexuell fantasi där du inte har någon talan. Jag är inte rädd för det. Tvärtom! Om jag kan skänka människor njutning bara genom att vara jag så ser jag det som något fantastiskt. Jag objektifierar själv människor hela tiden och låter dem spela aktiva eller passiva roller under mina sexuella eskapader. Inte är de mindre värda för det, snarare är de värda mer. De tillför ju mitt liv något utan att medvetet anstränga sig.
Så att vara "vanlig" modell, eller modell med avsikt att vara upphetsande är för mig precis samma sak. Jag behöver inte vara kåt eller ha sexuell lust för att ustråla sexuell energi. Således hade det enda "tvånget" varit att gå till jobbet och göra det bra. Och är man mensuppblåst och har en stor röd finne i pannan är det klart att man kanske inte älskar sitt jobb just den dagen. Men jag ser ingen skillnad i den känslan och den vanliga obehagskänslan jag känner över att gå till mitt "vanliga" jobb.
Att prostituera sig innebär också så mycket mer än att sälja en opassionerad avsugning. Försäljare kryllar det av, överallt. Det är ett jobb. Säg att du har en webkamera. Någon på andra sidan skärmen ber dig visa brösten och kanske klämma på dem, så får du femhundra spänn. Under tiden du helt osexuellt drar upp tröjan och klämmer på dem onanerar motparten och får orgasm. Han/hon har köpt en sexuell tjänst och du har prostituerat dig. Nästa person ber dig ta på dig ett par speciella skor och gå runt i rummet tio minuter. Då får du tusen spänn. Historien upprepar sig, kvinnan eller mannen bakom skärmen, som du inte ens ser, drar nytta sexuellt av din, för dig, totalt osexuella uppvisning och betalar dig sedan för dito. Återigen, du tjänade pengar på din "kropp". En kropp du fick när du föddes, helt gratis = win! Så här enkelt kan det vara. Utan att säga för mycket så vet jag det. Det är olagligt och du får inte skatta för dessa pengar, även om du vill = lose! Då skulle du få starta typ ett företag som sålde webcam-konsult-konferenser och skriva i det finstilta att om du ville det så ingick alltid en liten bonus på slutet av konferensen. Ungefär som att sälja massage för tvåtusenkronor halvtimmen, där kunden betalade enbart för massage men terapeuten bjöd på ett happy ending. Det hade varit lagligt. Det finns människor som vill köpa ditt kiss och bajs. Och kissa och bajsa ska vi ju alla göra - där snackar vi fenomenalt lättförtjänta pengar, såvida du inte tycker att det är för privat. Det är det inte för mig. I den här typen av jobb belyser jag alltså att kan man förmedla sex/porr, dra nytta av sig själv och sin kropp, utan att för den delen alls behöva blanda in sig egen lust eller sexualitet. Det är till stor del detta jag menar när jag pratar omt att tjäna pengar på min kropp. Även om jag nu har valt bara exempel där kanske mina egna unika yttre attribut inte står i fokus så finns det ju naturligtvis mycket att hämta även där. Tuttarna skulle betala sig själv på nolltid. Och visst skulle det vara ännu mer kul om jag drog nytta av det jag själv gillar och tycker är snyggt! Men det är snarare än bonus, än något krav. (Utöver detta skulle jag absolut kunna tänka mig mer traditionell prostitution där man alltså är delaktig på ett annat sätt och drar nytta av sexets fördelar, men det är inte fullt lika krusidullöst).
Det här är så mycket vanligare än man tror, det finns massor med människor som jobbar heltid eller bara drygar ut kassan lite på det här sättet. Vissa har t.om. lyxen att jobba en vecka i månaden för att få ihop en så bra lön så de kan vara lediga resten. Och om det fanns ett rumsrent och hyfsat okomplicerat sätt att jobba vitt så hade jag utan tvekan gjort det. Tvånget som ju din fråga faktiskt handlar om blir också ett friare tvång när du har egen firma. Jag är själv så trött på just tvång så att jag gått ner i halvtid på mitt jobb. Men då är det halvtid och så är det med det. Har du eget väljer du själv hur mycket eller lite pengar du har råd/tid/lust att tjäna just då.
Bland mina nära vänner finns det ingen som fördömer eller tycker att detta är konstigt. Alltså vet jag att jag inte är helt depraverad och hopplös. En vän har t.om. sagt att hon gärna skulle vara min medarbetare om det inte vore för att hon hade en pojkvän som inte ville det. Det finns givetvis mycket mer komplexitet jag inte ens nuddat vid! Mycket mycker mer. Nu har jag hårddragit det och spaltat upp den enkla grunden, för den är enkel. Jag hoppas du fått en del klarhet i hur jag tänker och känner? Viktigast, fick du svar på din fråga?
Bland mina nära vänner finns det ingen som fördömer eller tycker att detta är konstigt. Alltså vet jag att jag inte är helt depraverad och hopplös. En vän har t.om. sagt att hon gärna skulle vara min medarbetare om det inte vore för att hon hade en pojkvän som inte ville det. Det finns givetvis mycket mer komplexitet jag inte ens nuddat vid! Mycket mycker mer. Nu har jag hårddragit det och spaltat upp den enkla grunden, för den är enkel. Jag hoppas du fått en del klarhet i hur jag tänker och känner? Viktigast, fick du svar på din fråga?
Happy start
Jag vill meddela någonting hysteriskt bra!
MIN HY! DEN ÄR LÄKT!
Efter 1 år och 10 månader. ETT ÅR OCH TIO MÅNADER. Förstår ni att det tog så lång tid.
Men nu är den läkt. Slät, mjuk, fin, vacker, alldeles underbar. Och jag tackar för det tio gånger om dagen. Sitter och smeker den varsamt och viskar tack.
TACK! Jag ska aldrig mer ta dig för given, persikohyn.
Treasure
Varför har ingen talat om för mig hur skön vår svensk/finska export Puma Swede är? Av okänd anledning surfade jag in på Privés hemsida och hittade något som hette "Våga fråga" där en massa kåta småglin och gubbar ställer frågor till henne om allt mellan himmel och jord. Kanske mest om det som finns mellan benen men ändå. Hennes svar är så underbart frimodiga, snuskiga och totalt opretto. Jag hade helt fått för mig att hon hade världens mest uppblåsta ego och att det kanske stigit henne åt huvudet att vara så känd, eller att hon kändes förställd och oäkta, men ack så fel jag hade.
Nu har jag sträckläst både hennes blogg på Privé och även den fristående där hon skriver på engelska och jag känner mig - som min vän N - skulle sagt "kåt, glad och tacksam". Först tänkte jag säga att det kanske inte är världens mest intellektuella läsning, men sen hejdade jag mig. Hon skriver förvisso mest om sena nätter, fester och vem hon knullat, både proffessionellt och privat och sen kryddar hon såklart inläggen med tusentals bilder, avklädda, påklädda, nakna, sovande.. ja allt! MEN, sen insåg jag att det är visst intellektuell stimulans, eftersom den får mig att bejaka den sidan hos mig som jag mer och mer glömmer och gömmer. Det brukade vara min dröm, att flytta till en stor villa på Ibiza med ett dussin av Puma Swedes.
Nu är det inte en dröm längre eftersom det är ett tunnt skikt och jag behöver så mycket mer. Och av alla delar jag pusslar in i mitt liv är det just den här delen som är svårast att inkludera. Den exhibitionistiska, utsvävade glada, lättjiga "porren". Med situationstecken eftersom jag inte vet vad jag ska kalla det. Jag har så länge jag kan minnas alltid stått/legat och kråmat mig naken framför spegeln och mmmat för mig själv. Inte minst sen jag fick mina överjordiskt fantatiska plasttuttar. Senast nu på julen när jag och M sov hos mina förädrar där det finns garderober med spegeldörrar låg jag och bara glodde på mig själv och beundrade mig från alla de tänkbara vinklar. Och tänkte, damn, vilken jääääädra kreation alltså. (Micke var mest intresserad av sin bok, mina tuttar får han ju se i överflöd så de är ju inte direkt något exotiskt längre). Och just då tänker jag att det är synd att inte fler får uppskatta och se vad jag ser. Precis som att måla en sketasnygg tavla eller designa årets hetaste sko och gömma den i garderoben, för sig själv. Det är synd.
Men det som är mest synd är att jag inte bara skiter i omvärldens oförlåtande moral i att det skulle vara fel att tjäna pengar på sin kropp. Som glamourmodell, strippa, prostituerad, porrfilmsskådis eller whatever. Jag sitter och harvar på nåt jävla skitjobb som suger musten ur mig, istället för att klä mig i en snygg latexdräkt och känna mig het, glad och ha kul. Sedan skulle jag tapetsera väggarna med mina egna bilder och tjata ihjäl M att kolla hur snygg jag är. Det är förstås också av ren omtanke för mina närmaste, som jag inte tagit det steget. Oavsett om det är mitt ansvar eller inte, det där kan man ju diskutera i oändlighet, mjoo.
Hur som helst, där blev det lite sidoventilering (överlag vet att mina texter i denna blogg dessa dagar totalt saknar snygg meningsbyggnad eller korrlästa stilmästerverk, men här är jag just nu i livet). Det primära var att lyfta fram denna Puman som en skön frisk fläkt bland alla muterade fashionistor. I love her. Jag har så länge längtat efter en "ytlig" blogg att följa, som är just mycket yta men som ändå är något mer och för mig är detta spot on.
Nu är det inte en dröm längre eftersom det är ett tunnt skikt och jag behöver så mycket mer. Och av alla delar jag pusslar in i mitt liv är det just den här delen som är svårast att inkludera. Den exhibitionistiska, utsvävade glada, lättjiga "porren". Med situationstecken eftersom jag inte vet vad jag ska kalla det. Jag har så länge jag kan minnas alltid stått/legat och kråmat mig naken framför spegeln och mmmat för mig själv. Inte minst sen jag fick mina överjordiskt fantatiska plasttuttar. Senast nu på julen när jag och M sov hos mina förädrar där det finns garderober med spegeldörrar låg jag och bara glodde på mig själv och beundrade mig från alla de tänkbara vinklar. Och tänkte, damn, vilken jääääädra kreation alltså. (Micke var mest intresserad av sin bok, mina tuttar får han ju se i överflöd så de är ju inte direkt något exotiskt längre). Och just då tänker jag att det är synd att inte fler får uppskatta och se vad jag ser. Precis som att måla en sketasnygg tavla eller designa årets hetaste sko och gömma den i garderoben, för sig själv. Det är synd.
Men det som är mest synd är att jag inte bara skiter i omvärldens oförlåtande moral i att det skulle vara fel att tjäna pengar på sin kropp. Som glamourmodell, strippa, prostituerad, porrfilmsskådis eller whatever. Jag sitter och harvar på nåt jävla skitjobb som suger musten ur mig, istället för att klä mig i en snygg latexdräkt och känna mig het, glad och ha kul. Sedan skulle jag tapetsera väggarna med mina egna bilder och tjata ihjäl M att kolla hur snygg jag är. Det är förstås också av ren omtanke för mina närmaste, som jag inte tagit det steget. Oavsett om det är mitt ansvar eller inte, det där kan man ju diskutera i oändlighet, mjoo.
Hur som helst, där blev det lite sidoventilering (överlag vet att mina texter i denna blogg dessa dagar totalt saknar snygg meningsbyggnad eller korrlästa stilmästerverk, men här är jag just nu i livet). Det primära var att lyfta fram denna Puman som en skön frisk fläkt bland alla muterade fashionistor. I love her. Jag har så länge längtat efter en "ytlig" blogg att följa, som är just mycket yta men som ändå är något mer och för mig är detta spot on.
Det här är ju lustigt med tanke på min extrema frånvaro av bilder på mig sjäv men för ett tag sedan hittade jag min blogg på flashback, listad under "storbystade svenska bloggtjejer" och jag antar att de läsare jag har som hittat mig genom det forumet redan läser dessa, men om någon annan är nyfiken.
Pleasure!
Pleasure!
2011
Jag brukar väldigt sällan titta igenom mina bilder, men nu då jag av en slump gjorde det tänkte jag att jag kunde sammanfatta några händelser under året som gick. (Ursäkta att bilder och text är rörigt, men jag orkar inte ordna till det).
Jag packade jobbväskan för sista gången, tog farväl av denna uniform och blev landkrabba efter sex år på sjön.
Jag började på TSAB där jag lärde känna fina Robin (bilden) & Oskar.
Strax därefter bilade vi ner till Helsingborg tur retur en lördag (ja, jag körde) för att hämta hem vår efterlängtade, innerligt älskade nya familjemedlem. Han hade ett tugnt själsligt bagage med sig vilket innebar en hel del jobb och exremt tidiga morgnar. Han är dock årets bästa händelse.
Micke fick ett nytt spännande jobb på Exceed.
Och jag hade okristligt mörkt hår!
Jag gick en svindyr LPG-kur med resultat tio cm smalare midja bl.a.
Jag började laga mat!
Vi köpte en vattenmelon samma size som min tutte!
Min hud var som allra allra värst och jag grät som ett barn och skrev ett mycket frustrerat blogginlägg, minns ni det?
Micke fyllde 40. Av mig fick han middagen serverad, en herrbetjänt, kalsonger, årgångsrom, och en resa till Ibiza!
Sen ställde han till med fest där vi serverade bål och miljarder av kakor.
Sen ställde han till med fest där vi serverade bål och miljarder av kakor.
Förutom det serverade jag även årets tuttchock för flertalet av Mickes vänner jag aldrit träffat.
Vi hade brännbollskväll med jobbet och jag blev pinsamt full och vinglade hem i smyg.
Solo fyllde två hela år och jag "bakade" en leverpastejtårta.
Tre veckors barfotasemester kom, och då var livet som bäst.
Allra bäst mådde Solo som badade otaliga timmar.
T.o.m kameraskygga Micke fastnade på bild.
Jag lärde mig att jordgubbar och basilika är SJUKT gott ihop.
Vi åkte båt i ALLA väder.
Men mest när det var sol.
Min syster ställde till med 30-års fest under en hel dag, i tre perioder.
Period ett var picknickperioden, då var det varmt och många badade på vår leriga "strand".
Period ett var picknickperioden, då var det varmt och många badade på vår leriga "strand".
I period två var det grillning och sedan vattensport för de som ville. Jag bjöd på en fin vurpa med kneeboarden.
Period tre var det fest i garaget. Pappa hade byggt ut tillfälligt för ändamålet, vi kallade utbyggnaden för "loungen"
Frieriet!
Sensommaren kom, så också mina första rosa byxor. Här inför en härlig middag på Melanders.
VI hann också med en utebio i Rålis. Rekommenderas inte utan täcke eller sovsäck!
Sensommaren började övergå mot höst när Mickes present gick av stapeln.
Ibizaresan! Första gången vi var utan vår bebis, det innebar..
Ibizaresan! Första gången vi var utan vår bebis, det innebar..
.. sol, sex & sangria!
Min egen Stig-Helmer.
Jag och Bea var ner till Köpenhamn på Sensation.
Där var jag alldeles för lycklig för att fota så jag lånar ett.
På min 27:e födelsedag vaknade jag i en paljettklänning som jag försökte fota i hundra vinklar eftersom det var längesen jag kände mig glammig. (Här var jag ännu ovetandes att jag skulle få en systemkamera i present, som tar liiiiite bättre bilder)
Och de allra sista dagarna av året njöt jag för fullt av med de bästa av vänner, drinkar och god mat.
Tack för allt 2011. Välkommen 2012.
Birthday & Christmas
Min födelsedag för en vecka sedan var den bästa i mitt liv. Jag kände mig djupt älskad och värdefull. Att någon tog sig tid att göra så mycket för mig var en blandnig av magi och surrealism. Det bär jag med mig för alltid och hoppas innerligt att alla får uppleva den känslan åtminstone EN gång i livet. När jag vaknade nästa morgon var åttio procent av mina hudproblem borta. Nu väntar jag med spänning på att resten av huden läker ut och att jag äntligen kan lägga fokus på annat.
Julhelgen tillbringades med familjen. Eftersom själva julafton firades utan barn bestämde vi för att släppa fokuset på klappar och bara köpa en enda present enligt en cirkel. Alltså gav man en, och fick en. Det var visserligen lite märkligt just i stunden men idéen uppkom av olika skäl. Jag kände att det kunde vara nyttigt att försöka känna tacksamhet inför kärleken och värmen framför prylarna. Det var även skönt att slippa släpa överfulla tunga väskor och påsar över havet då det var dags att åka hem.
Här kommer några små trevliga stunder.
Vi har precis anlänt och insuper mammas och pappas vackert pyntade hem.
God fortsättning till er alla! Puss!
Julhelgen tillbringades med familjen. Eftersom själva julafton firades utan barn bestämde vi för att släppa fokuset på klappar och bara köpa en enda present enligt en cirkel. Alltså gav man en, och fick en. Det var visserligen lite märkligt just i stunden men idéen uppkom av olika skäl. Jag kände att det kunde vara nyttigt att försöka känna tacksamhet inför kärleken och värmen framför prylarna. Det var även skönt att slippa släpa överfulla tunga väskor och påsar över havet då det var dags att åka hem.
Här kommer några små trevliga stunder.
Vi har precis anlänt och insuper mammas och pappas vackert pyntade hem.
Ljus överallt!
Knäcken stod jag för.
Och den godaste chokladen världen skådat.
Tove som är nykär satt en stod del med mobilen i hand..
Micke.. jag vet inte.
Mamma.. jag vet inte.
Jag kockade ihop en gudomlig efterätt.
Klassisk julläsning.
Den här herrn tog det mest lugnt.
Dukningen stod Tove för.
Samtidigt hjälpte Micke mamma i köket.
Julbord är inte riktigt för mig dock..
.. men efterrätten slank ner mycket lätt.
Tomten kom och Solo blev generalgalen.
I mitt paket låg mitt sjunde glas signerat Gynning.
På juldagen spelade vi tärning hos Mormor.
För att sedan tillbringa eftermiddagen och kvällen med Lova..
med familj.
Där fick vi faktiskt också ett paket innehållande dessa.
Och dagen avslutades här!
God fortsättning till er alla! Puss!
Mysgumma.
Trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag har blivit en riktig mysgumma. En som bakar och pysslar och går upp halv sju en söndag morgon för att tända ljus, svassa omkring och njuta. På väg ut för att kissa med Solo mötte vi en vingelpetter på väg in i hissen efter en blöt och säkert jätterolig natt. Men tänka sig ångesten och huvudvärken han vaknar med.
Det är inte det att jag inte välkomnar den här sidan, för den är ju just mysig (minns ni hur jag har avskytt det ordet förr?). Jag omfamnar alla förändringar i livet, dessutom får jag det bästa av flera världar vilket ju är mitt mission i livet. Jag funderar bara på hur säker man måste vara, att man är redo för det här, när man sitter med ett spädbarn i famnen. Jag VET att livet inte tar slut då.. bla bla. Och att då förändras man och hit och dit. Jag har avhandlat det här förut, men jag är övertygad om att jag alltid kommer känna en längtan efter dekadens och ansvarslös frihet, även om jag inte hade valt den framför det jag har. Och det känns orättvist att sitta med ett barn i famnen och dra iväg så i tanken. Precis som otrohet. Här sitter jag i vad som ska föreställa en drömsituation men vill vara någon annanstans.
En vän frågade varför jag tvivlar så på det livet. Att det inte skulle vara rätt. Med man, hund, BARN. Hon sa även att det verkar som att jag söker den flyktiga lyckan framför den beständiga. Jag antar att jag någonstans gör det. Många kanske är rädda för flyktighet. Jag är tvärtom. Den är lätt att njuta av i stunden, leva ut max, för att sedan släppa både den och alla kedjor som hör till. Den tråkar inte ut och den blir inte enformig. Och kontrasten mellan den och det motsatta, d.v.s. ångest/mörker/tomhet gör upplevelsen mer rättvisa.
Men även om jag har väldigt svårt att ta emot kärlek, så är jag klok nog att inte rusa ifrån den. Längre.
MYSIG fjärde advent på er då.
I share
Under tiden jag är frånvarande kan jag dela med mig av ett relativt nyfunnet själsligt guldkorn.
Mera ljus!
Ett av mina favoritcitat på latin är "per tenebras ad lucem" som betyder genom mörker till ljus. Så är det, ljus vore ju inte ljus om mörker inte fanns. Sen tror jag starkt på att sinnelaget sitter i dna-trådarna. Jag är ingen Mia Törnblom, that's for sure. (Vill inte vara det heller, även om hon har poänger i sina resonemang).
Vad jag menar är, att jag tror tidigare liv och relationer spelar in i vår psykiska status även i detta liv. Precis som att "upplystheten" och den sjäsliga utveckligen stärks liv för liv. Depressioner t.ex. kan ligga latenta i kroppen, från flera led tillbaks, utan att behöva bryta ut. Ohälsa överhuvudtaget drabbar ingen av slump, om du frågar mig.
I alla fall. Jag har mått bättre ett par dagar. Det har känts som att ett ljus dykt upp från ingenstans. Gissa då inte alls min förvåning när en nära vän hörde av sig för att tala om att hon äntligen också mår bättre efter en lång tid av raka motsatsen. Jag är känslig för att ta på mig andras sinnelag. En ande kan dränera mig totalt, eftersom jag inte lärt mig skilja på mina egna känslor och deras. Och klart är, att jag påverkas av att någon som står mig så nära mår dåligt, även om jag inte heller i de fallen förstår att det hänger i hop.
Nu hoppas vi, för hennes och min skull att det ska gå åt rätt håll. Det vill säga mot mera, mera, massor av ljus!
Vad jag menar är, att jag tror tidigare liv och relationer spelar in i vår psykiska status även i detta liv. Precis som att "upplystheten" och den sjäsliga utveckligen stärks liv för liv. Depressioner t.ex. kan ligga latenta i kroppen, från flera led tillbaks, utan att behöva bryta ut. Ohälsa överhuvudtaget drabbar ingen av slump, om du frågar mig.
I alla fall. Jag har mått bättre ett par dagar. Det har känts som att ett ljus dykt upp från ingenstans. Gissa då inte alls min förvåning när en nära vän hörde av sig för att tala om att hon äntligen också mår bättre efter en lång tid av raka motsatsen. Jag är känslig för att ta på mig andras sinnelag. En ande kan dränera mig totalt, eftersom jag inte lärt mig skilja på mina egna känslor och deras. Och klart är, att jag påverkas av att någon som står mig så nära mår dåligt, även om jag inte heller i de fallen förstår att det hänger i hop.
Nu hoppas vi, för hennes och min skull att det ska gå åt rätt håll. Det vill säga mot mera, mera, massor av ljus!
Ett litet ljus
Jag är lika försvunnen som inläggen i den här bloggen. Det mesta är mörkt och trögt och väldigt.. vad ska man säga.. det är som ett vakuum.
Idag trillade ett litet ljus in. Eller inte så litet, det var så stort så jag, om jag varit hemma, skulle sprättat upp en champagneflaska och skålat i mina nya vackra glas. Jag fick nämligen ett "ja" på att gå ner i halvtid på jobbet första januari. Vilken lyckosam första dag på året.
Det löser inte världsproblem och det löser definitivt inte mig. Men det är någonting som får mig att andas lättare. Jag lovar mig själv dyrt och heligt att ta vara på den nya tiden som det ger mig, och drömmen vore att få inspiration igen, så att jag får lust och flöde att.. SKRIVA!
Idag trillade ett litet ljus in. Eller inte så litet, det var så stort så jag, om jag varit hemma, skulle sprättat upp en champagneflaska och skålat i mina nya vackra glas. Jag fick nämligen ett "ja" på att gå ner i halvtid på jobbet första januari. Vilken lyckosam första dag på året.
Det löser inte världsproblem och det löser definitivt inte mig. Men det är någonting som får mig att andas lättare. Jag lovar mig själv dyrt och heligt att ta vara på den nya tiden som det ger mig, och drömmen vore att få inspiration igen, så att jag får lust och flöde att.. SKRIVA!
Allt eller inget
Jag vet inte hur många av er som tar det mesta för givet. Många, antar jag. Jag är en av dem. Jag har levt igenom mina små helveten, visst, men jag har - tack och lov - aldrig varit med om ett sådant ögonblick då allt ställs på sin spets. Att t.ex. förlora en bästa vän, eller en arm, eller att hänga två sekunder ifrån döden. Forna panikångestattacker i all ära men i övrigt, livet går sin stilla gång och tacksamheten glöms bort någonstans på vägen.
Det här kanske är ett tarvligt exempel. Men idag åkte jag en relativt lång (en timme, en väg) sträcka kollektivtrafik, både med tunnelbana och buss. Gångerna jag åker tunnelbana på ett år kan jag räkna på en hand. Ju färre tillfällena blir desto mer slås jag av hur mycket jag ogillar det. (Jag kan dock flika in att när jag flyttade till Stockholm var jag överlycklig första gången jag köpte ett sl-kort och sedan åkte tunnelbana själv. Så lycklig så jag inte ens klev av när jag skulle, true story).
Hur som helst. För varje station länge bort från stan vi kom kände jag en krypande känsla smyga sig på. Människor förändrades, attityder, vyer, dofter. Jag kände mig malplacerad. Detta trots att jag under mina år i Stockholm flyttat runt som en nomad, i nästan alla vädersträck och i flera fall en bra bit utanför city. Vad som sedan uppenbarade sig för mitt inre öga var vardagslyxen jag lever i men aldrig annars ser. Jag har gångavstånd till jobbet som handlar om minuter. Jag bor i min favoritstadsel Vasastan, med omedelbar närhet till allt jag behöver, t.om. promenadstråk som löper längs med vatten till åttio procent. En grön och fin park. Ja.. allt ni kan tänkas läsa i en klyschig mäklarannons, check. Och så en fin liten familj på det. Ändå. ÄNDÅ, kan jag sucka över att ICA är tvåhundra meter bort istället för tjugo. Eller tycka att vi skulle bo två gator längre upp, så slapp man den korta lilla uppförsbacken. Drömma om den där onödigt lyxiga spa-resan jag tycker jag behöver. Neä, jag mådde illa över mig själv. Usch, förbannade otacksamma människa.
Den där resan ut till Huddinge med byssbyten och förseningar och mörker och en viss skopa otrygghet var verkligen som en kalldusch och reality check. Hur fånigt det än må låta, men jag behöver uppenbarligen skakas om ibland. Jag vill inte behöva förlora något för att inse dess värde. Men hur gör man för att inte glömma? Hänger upp en lapp på spegeln? Mediterar varje kväll med samma lilla ramsa? Mitt nästa rop ut i universum blir:
Hjälp mig att VARJE dag känna
T A C K S A M H E T.
T A C K S A M H E T.
Att se vad jag faktiskt har, inte vad jag inte har.
Wishing
Jag har hittat tillbaks till att förstå livet. Jag vet inte riktigt var jag varit det här året, men jag tror att jag befunnit mig i någon slags efterdyning av de kraftiga förändringarna som varit de senaste två-tre åren. Jag söker fortfarande efter tydliga definitioner av vem jag är och vill vara men jag landar lite mer för varje dag. Nu på ett tydligare och mycket tryggare sätt.
Min vän Bea som jag inte haft kontakt med på många år är tillbaks i mitt liv och hon har stormat in med en injektion utan dess like. Hon får mig att återigen se parametrar jag sett förbi. Hon får mig att leva ut energier jag gömt och glömt och hon är frimodig och hjärtlig. Frimod är och kommer alltid vara den egenskap jag värderar högst i möten med andra människor och i mötet med mig själv. I helgen var vi i Köpenhamn på Sensation white, och när jag kom därifrån hade jag lyft flera meter från marken. Alltså - efter - att det kemiska ruset lämnat blodet.
Och! Efter en viss vila ligger min andliga utveckling i toppfokus. Det är med skräckblandad förtjusning jag trevar framåt. Med en helt ovärderlig hjälp från min I. Med henne kan man utan att övedriva säga att jag får se toppskiktet.
