Högt vatten

Jag, med det melankoliska lätt stramande utanpå skinnet. Uppenbarelsen extra kraftfull med mörker ute och svala nätter. Som upprepar längtan efter förståelse.

Jag kan inte heller förstå. Inte mycket alls. Hur förstå något som inte känns förstått? Det jag kan, är att försöka acceptera.

Att skylla på norm, religion, jante.. and so on. Är ingenting värt. Att skylla på alls. För vad? Jag sa det: Jag önskar jag kunde skylla på. Men mitt intellekt är så mycket större än så.

Så lätt att gömma sig bakom en inlärd replik.
Inte alltid fjäderlätt att praktisera, inuti.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0