La Bella Vita

Jag tror att jag har hittat ett förhållningssätt till riktigt avskyvärt tråkiga saker. Läs: att jobba. När jag gör det i vanliga fall brukar jag nästan kvävas av tristess, räkna sekunderna och verkligen kämpa för att härda ut. Bita ihop tänderna så hårt så jag får skavsår. Jag är liksom född för att vara ledig, egentligen.

Men nu, nu skrattar jag inombords hela tiden, tänker på roliga saker och applicerar The secret på allt jag kommer över. Ja, åtminstone nästan allt. Och jag ger inte av mig själv till mina kollegor längre, jag har fått nog. Jag har slutat spela allan, jag har slutat få dåligt samvete över att vara tyst på lunchen. Jag har slutat vara en dygnetruntöppen energibank där alla andra får tanka, alla utom jag.

Resultatet?

Ni anar inte.