La Bella Vita

Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan inför förändringen som är påväg. Tre månader bort. Jag tror på mig stötvis, för att sedan falla passiv ner i ångest.

Jag ser liksom livet där framme. Jag ser det och jag längtar.
Jag ser mig själv, jag ser oss. Och jag ser vår lilla tillökning.

Det må låta dramatiskt.
Jag ska byta jobb.
Jag ska liksom bli kung över min egen tid.

Bara fem gånger kvar att behöva packa ångestväskan.
Och sen aldrig ever again.

Jag hoppas den visionen bär mig fram dit jag vill och måste komma.
Hoppas. Jag hoppas.
Och så önskar jag mig mera tro. Tro från mig själv, och tro från er.