La Bella Vita

Från håglös till åtminstone kanståemotprovokatörenimigochläramiglite. Jo precis, valkarusellen. Min andra hälft påpekade försynt att min oallmänbildning (i det här fallet rörande politik) är smått penibel. Och jag är ju föränderlig, formbar. Onödigt att gå runt och vara pinsam om man inte behöver, jag är trots allt intelligent? Började med ljummen entusiasm memorera symboler, namn, pakter. För din skull, för min, för er. Och så röstade jag. Tog mitt medmänskliga ansvar. Inte djupt från hjärtat, men från det djup jag nu hunnit bilda. Tjugofem år skulle det ta.

Vidare kände jag mig då illa tvungen att följa slutproceduren med ett öga. Jobbade med det andra. Första gången kan jag inte bara ge mig hän handlöst.


Well. Tycker att situationen blev jobbigt prekär. Det är ju helt åt helvete.

Vill sticka tillbaks huvudet i sanden. Nu.




Fotnot: Detta innebär inte att jag är öppen för politiksamtal på fest.