Nothing to wear, a lot to be.

Det slog mig.
Vet ni varför jag uppskattar mina vänner så dyrt och heligt. Därför att de ger mig sådan enorm planhalva att vara deras vän på. Skitmycket, rentutsagt.
Det är frihet hela vägen.
När vi ses, och när vi inte ses. 
Kan du, kan du inte.
Kan jag, kan jag inte.
Synk, osynk.
Okej. Bra. Inga onödiga frågor, inga bortförklaringar. Ingen som surar.
Jag har inte kalendern full, och - note to self - vill aldrig ha det så.

Faktum är att det kan gå kvartal, halvår, eller t.om. längre utan kontakt med en vän, för att sedan intensifieras. Klinga av igen. Jag kräver inte mycket mer än att vår relation alltid är sann. Och äkta. Och att vi fokuserar på de stunder vi faktiskt är.
Inte grubblar över tiden vi inte är.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0