Oförstående

Jag har klättrar på min stege och jag har helnat och framförallt har jag blivit en mästare på nuet. Jag kan se fram emot något utan att längta. Jag kan tänka på idag även om något trevligare väntar nästa dag. Jag lär mig att toppvinsten är här och nu. Hur det här hände, det vet jag inte. Men det är fint.

Däremot har min HUD blivit värre än någonsin. Det är nu över ett år sedan den slog ut i någonslags acneliknande tillstånd. Nu är det alltså så illa att jag verkligen skäms över- och aktivt tänker på den i varje möte. Att dofta gott, att klä upp sig, att känna sig fin.. allt fallerar när huden är katastof. Det känns inte som jag. Inte alls. Och eftersom den är det första som möter mig varje morgon drar den helt klart ner det fina i allt annat.
Jag vet att det är dags att gå till en hudläkare.
Jag ville bara ventilera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0