La Bella Vita

Jag hade en så märklig dröm inatt, som etsat sig fast.

Jag var på mitt jobb, Birka Paradise. Skrovet kom för nära en kant och började hastigt läcka in vatten. Det stod klart rätt snabbt att båten skulle sjunka och jag letade strategisk upp en plats varifrån jag kunde kasta mig ut från en icke livsfarlig höjd, hoppa och även hinna simma tillräckligt långt bort för att inte dras ner med dess virvlar. Väl i havet ropade jag först på min pappa. Pappa svarade varpå jag ropade på min mamma. Svar även från henne. Lättnad. Vidare skrek jag efter min syster, samt bror med familj. Inget svar. De var borta.
Förtvivlan, sorg. NEJ! Varför?

Minuter senare närmade sig en av Siljas blåvita och även det fartyget började ta in vatten och sakta söka sig ner i djupet. Jag såg våldsamma scener av en man som fick foten hastigt avhuggen av ett flygande föremål. En haj kastade sig upp på däck och drog ner en människa i farten. Panik, hets, skrik och dödsfruktan. På något märkligt sätt frammanade jag ett hål i havet. Ett hål med en trappa däri, en trappa upp, en väg ut. Jag stod på översta trappsteget och hejade. Skyndade på folk, peppade dem att springa, uppåt, fort nu innan hålet skulle sluta sig igen. Jag räddade många. Mängder av desperata och uppgivna människor fick en andra chans. Men där var ett litet barn, han kom nästan ända fram. Då plötsligt förvandlades trappan till en rutschkana och sekunden innan jag hann greppa hans arm gled han tillbaks ner. Slurp var allting återigen mörkt, kallt, mördande hav.


Jag vet inte vad drömmen betyder, men min absolut första tanke var att dra paralleller till dagen då min intuition räddade mig och tolv släktingar undan tsunamin. Dagen då jag tvärvägrade boka jul-och nyårsresan till Thailand till förmån för Karibien. Trots att  Thailand var ett drömresmål. Ibland får vi så enormt tydliga tecken - LYSSNA PÅ DEM!