Exaaaaakt SÅ!
Fettis
Saxat ur Wikipedia, dagen till ära:
Förr risade man varandra med fastlagsris enligt en sed från 1600-talet. Det innebar att husfadern piskade familjemedlemmarna med riset, antingen på Fettisdagen eller Långfredagens morgon. Det skulle vara en symbolisk påminnelse om Jesu lidande. Risningen har även påståtts vara livsbefrämjande och lyckobringande.
Haha. Åh ja, mer spanking till folket!
Februarilycka!
Februari kan ju tyckas vara en trist månad, men nääääru, det är ju BOKREA! Sådant gör hela min månad. Elva böcker för mindre än femhundraspänn. Ååååh! Böcker och inredning går helt klart före kläder just nu - och ända fram till bröllopet då jag äntligen får en normal ekonomi igen - men en bok kan du ha hela livet, det kan man ju inte direkt säga om ett plagg från H&M. Dostojevskij, Koontz, lantlig inredning, erotiska noveller, poesi och fetish i en underbar kontrastrik blandning. Här är godingarna som snart dimper ner i sitt nya hem.
- 1 st Dostojevskij : liv och dikt (9789173311816) à 49.00 kr
- 1 st Det bästa som kan hända : 70 poeter... (9789173370691) à 15.00 kr
- 1 st Inred lantligt inne & ute : shabby (9789155256371) à 75.00 kr
- 1 st En handbok rom (9789185329717) à 39.00 kr
- 1 st Phonephucker (9789197688505) à 19.00 kr
- 1 st Våldtäkt och romantik : en berättel... (9789185453726) à 19.00 kr
- 1 st Bekännelser (9789173512602) à 39.00 kr
- 1 st Swedish Fetish (9789197758505) à 99.00 kr
- 1 st Hemligheter (9789173512619) à 39.00 kr
- 1 st Qkar (9789197688550) à 19.00 kr
- 1 st Hjälten (9789170027017) à 59.00 kr
- 1 st En handbok rom (9789185329717) à 39.00 kr
- 1 st Phonephucker (9789197688505) à 19.00 kr
- 1 st Våldtäkt och romantik : en berättel... (9789185453726) à 19.00 kr
- 1 st Bekännelser (9789173512602) à 39.00 kr
- 1 st Swedish Fetish (9789197758505) à 99.00 kr
- 1 st Hemligheter (9789173512619) à 39.00 kr
- 1 st Qkar (9789197688550) à 19.00 kr
- 1 st Hjälten (9789170027017) à 59.00 kr
Symbolik
Jag vet att det aldrig är så spännande att höra andras drömmar eftersom man inte var där, men.
Inatt drömde jag att jag fick krossad ecstasy och någon annan typ av drog blandade i en cigarett (den andra drogen var för att skydda tänderna då man lätt gnisslar dem under ett e-rus). Jag rökte den (man skulle dessutom ha ett plåster runt filtret, haha) men blev dock aldrig hög och besvikelsen var total. Det hela avslutades med att jag hoppade i vattnet för att rädda en hund som inte kunde ta sig upp, den bet mig i ren rädsla men jag trotsade det och drog upp den i alla fall. Väl på land kom en boxer springande emot den, knuffade ner den igen och dränkte den.
Även om det inte var i samma dröm skulle man kunna väva dem samman och tolka det som att jag inte är redo att föda barn förrän jag begravt alla tankar på att festa ansvarslöst.
Den brutala dränkningen av hunden kunde vara ett sätt att visa att det är dags att ta död på och just begrava vissa delar av sig själv.
Tack!
Just nu önskar jag mig mest av allt ett nytt jobb! Ett där Solo kan få vara med.
Jag tänkte att om vi alla sänder ut en sådan tanke i universum så kommer vi en bit påväg!
TACK! PUSS!
Energitömning
Jag fattar verkligen inte det här.
Igår kväll kom jag in i lägenheten och kunde efter ett par timmar knappt hålla ögonen öppna. Jag kämpade för att jag så gärna ville se klart en film och sen däckade jag på två röda. Och nu är jag totalt, helt lealös. Knappt så jag har kraft att koka en mugg te. Det slutar alltid med att jag får ligga i sängen och leka med någon leksak med Solo för att springa runt är otänkbart. När jag har en ledig dag är det som om det är omöjligt att kliva upp ur sängen. Jag dräneras bokstavligt talat på all energi, men bara när jag är här hemma. Förstå att jag t.om. varit till läkare för kolla vad jag har för fel, men jag var frisk som en nötkärna, alla värden på topp etc.
Nu har jag varit borta en vecka, under de dagarna har jag aldrig känt mig trött på kvällen och även om jag somnat först vid 03 har jag gått upp vid 10 och sen har dagarna flytit på hur fint som helst med ett normalt energiflöde.
Igår kväll kom jag in i lägenheten och kunde efter ett par timmar knappt hålla ögonen öppna. Jag kämpade för att jag så gärna ville se klart en film och sen däckade jag på två röda. Och nu är jag totalt, helt lealös. Knappt så jag har kraft att koka en mugg te. Det slutar alltid med att jag får ligga i sängen och leka med någon leksak med Solo för att springa runt är otänkbart. När jag har en ledig dag är det som om det är omöjligt att kliva upp ur sängen. Jag dräneras bokstavligt talat på all energi, men bara när jag är här hemma. Förstå att jag t.om. varit till läkare för kolla vad jag har för fel, men jag var frisk som en nötkärna, alla värden på topp etc.
Helt SJUKT är det ju?!
Helas.
Tvättar både skal och själ dessa dagar.
I fredags klev jag ur garderoben kan man säga, jag berättade för M och mina föräldrar hur dåligt jag mår. Och nu berättar jag för er. Jaha, tänker ni kanske? Men det är inte bara så. Det är stort för mig att prata om det. Det absolut värsta jag vet är att tala om hur jag mår, att blotta mig så, fy fan rent ut sagt. Att känna sig så liten och sårbar, så mänsklig.
Men bara att ha fått säga det högt, till någon annan människa har lyft en tyngd från själen och kroppen. Att gråta så att någon ser, herregud! Och att få höra utifrån att det är okej att inte må bra, att man faktiskt kan be om hjälp.
I fredags klev jag ur garderoben kan man säga, jag berättade för M och mina föräldrar hur dåligt jag mår. Och nu berättar jag för er. Jaha, tänker ni kanske? Men det är inte bara så. Det är stort för mig att prata om det. Det absolut värsta jag vet är att tala om hur jag mår, att blotta mig så, fy fan rent ut sagt. Att känna sig så liten och sårbar, så mänsklig.
Men bara att ha fått säga det högt, till någon annan människa har lyft en tyngd från själen och kroppen. Att gråta så att någon ser, herregud! Och att få höra utifrån att det är okej att inte må bra, att man faktiskt kan be om hjälp.
Jag är inte en sådan som tror att någon ska rädda mig, har aldrig varit. Jag är en av de mest självständiga människor jag någonsin mött - på både gott och (bevisligen) ont. Men jag antar att jag måste börja förstå att jag inte behöver bära på allting ensam, att det är dags att våga både be om, och ta emot kärlek och hjälp.
Så från här kan det bara gå framåt, dags för ett nytt kapitel!
Tänk om man kunde skrubba bort skit från insidan lika lätt som från utsidan,
Så från här kan det bara gå framåt, dags för ett nytt kapitel!
Tänk om man kunde skrubba bort skit från insidan lika lätt som från utsidan,
- gå in i en själstvättande bastu.
På tal om öar
Jag spenderar några extra dagar på Vandö då M är på affärsresa. Solo älskar att vara här, han är aldrig såhär lugn och harmonisk i Stockholm, tyvärr. Bara det att man kan öppna dörren och släppa ut honom utan att behöva klä på sig, åh - bekvämligheten. Vi njuter loss med gott att äta och dricker kaffe med grädde i.
Islands.
Älskade Bali. Jag fick en akut längtan dit idag.
Även om jag drogs med en konstant whiskeystämma och var full dygn in och dygn ut i en månad finns det så mycket själsig kraft att hämta från de minnena. Odödlighet, gränslösa nätter, och de där helt obeskrivliga skratt-attackerna som gjorde att det svartnade för ögonen.
Jag minns alla gator i detalj. Husen, restaurangerna. Människorna. Dagarna. Svala skinnfåtöljer på Starbucks mot klibbiga bakfulla kroppar. Tuttar på vils och så alla de där situationerna som man bara inte fattar hur de uppstod. Allt är precis som en film jag precis sett, så tydligt är det. Minns vilka ord som sades på vilken plats och vilken tid.
De är något med mig och öar alltså.
Även om jag drogs med en konstant whiskeystämma och var full dygn in och dygn ut i en månad finns det så mycket själsig kraft att hämta från de minnena. Odödlighet, gränslösa nätter, och de där helt obeskrivliga skratt-attackerna som gjorde att det svartnade för ögonen.
Jag minns alla gator i detalj. Husen, restaurangerna. Människorna. Dagarna. Svala skinnfåtöljer på Starbucks mot klibbiga bakfulla kroppar. Tuttar på vils och så alla de där situationerna som man bara inte fattar hur de uppstod. Allt är precis som en film jag precis sett, så tydligt är det. Minns vilka ord som sades på vilken plats och vilken tid.
De är något med mig och öar alltså.
Andligheten
et jag finner absolut svårast att få in i "vardagen" är den andliga biten. Jag önskar jag hade rutin att meditera en viss stund varje dag eller åtminstone tillåta mig att ligga ner och bejaka den typen av dialog. Igår kväll i sängen låg jag och läste tidningen Nära som är just en andlig tidning. Jag verkade få besök då, för ett svinkallt täcke lade sig över min överkropp. Ungefär som att jag låg under en öppen frys. Hur kallt vi än må ha i vår lägenhet så blir det aldrig sådär overkligt kallt. Men jag lät det vara så, jag måste sluta vara rädd nu.
Efter detta försökte jag ta kontakt med min guide och frågade om lite vägledning om vart jag är påväg, vad är det jag ska pyssla med och sådär? Gissa min förvåning när mina händer blev så kokande heta så jag nästan brände mig själv på bröstet där jag låg med dem kupade. Jag har healat lite förut, dels när jag gett t.ex. fotmassage och även när M har haft ont. Jag har fått häftig feedback men inte tänkt så mycket mer på det. Nu kändes det verkligen som en uppmaning att jag ska fortsätta på det spåret! Så nu, med så mycket ledig tid får jag ta mig i kragen och bejaka det. Jag har ju två killar här hemma att öva på även om jag inte än lyckats få Solo att bara ligga ner och ta emot. (Han vill bara pussas och pussas och pussas om jag sätter mig ner där han ligger).
Och emellan detta kockar jag som aldrig förr! Åh, det är så roligt att ta fram oväntade sidor i sig själv. Just nu ligger en köttfärslimpa på rotsaksbädd i väntan på att skyfflas in i ugnen.
