Birthday & Christmas
Min födelsedag för en vecka sedan var den bästa i mitt liv. Jag kände mig djupt älskad och värdefull. Att någon tog sig tid att göra så mycket för mig var en blandnig av magi och surrealism. Det bär jag med mig för alltid och hoppas innerligt att alla får uppleva den känslan åtminstone EN gång i livet. När jag vaknade nästa morgon var åttio procent av mina hudproblem borta. Nu väntar jag med spänning på att resten av huden läker ut och att jag äntligen kan lägga fokus på annat.
Julhelgen tillbringades med familjen. Eftersom själva julafton firades utan barn bestämde vi för att släppa fokuset på klappar och bara köpa en enda present enligt en cirkel. Alltså gav man en, och fick en. Det var visserligen lite märkligt just i stunden men idéen uppkom av olika skäl. Jag kände att det kunde vara nyttigt att försöka känna tacksamhet inför kärleken och värmen framför prylarna. Det var även skönt att slippa släpa överfulla tunga väskor och påsar över havet då det var dags att åka hem.
Här kommer några små trevliga stunder.
Vi har precis anlänt och insuper mammas och pappas vackert pyntade hem.
God fortsättning till er alla! Puss!
Julhelgen tillbringades med familjen. Eftersom själva julafton firades utan barn bestämde vi för att släppa fokuset på klappar och bara köpa en enda present enligt en cirkel. Alltså gav man en, och fick en. Det var visserligen lite märkligt just i stunden men idéen uppkom av olika skäl. Jag kände att det kunde vara nyttigt att försöka känna tacksamhet inför kärleken och värmen framför prylarna. Det var även skönt att slippa släpa överfulla tunga väskor och påsar över havet då det var dags att åka hem.
Här kommer några små trevliga stunder.
Vi har precis anlänt och insuper mammas och pappas vackert pyntade hem.
Ljus överallt!
Knäcken stod jag för.
Och den godaste chokladen världen skådat.
Tove som är nykär satt en stod del med mobilen i hand..
Micke.. jag vet inte.
Mamma.. jag vet inte.
Jag kockade ihop en gudomlig efterätt.
Klassisk julläsning.
Den här herrn tog det mest lugnt.
Dukningen stod Tove för.
Samtidigt hjälpte Micke mamma i köket.
Julbord är inte riktigt för mig dock..
.. men efterrätten slank ner mycket lätt.
Tomten kom och Solo blev generalgalen.
I mitt paket låg mitt sjunde glas signerat Gynning.
På juldagen spelade vi tärning hos Mormor.
För att sedan tillbringa eftermiddagen och kvällen med Lova..
med familj.
Där fick vi faktiskt också ett paket innehållande dessa.
Och dagen avslutades här!
God fortsättning till er alla! Puss!
Mysgumma.
Trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag har blivit en riktig mysgumma. En som bakar och pysslar och går upp halv sju en söndag morgon för att tända ljus, svassa omkring och njuta. På väg ut för att kissa med Solo mötte vi en vingelpetter på väg in i hissen efter en blöt och säkert jätterolig natt. Men tänka sig ångesten och huvudvärken han vaknar med.
Det är inte det att jag inte välkomnar den här sidan, för den är ju just mysig (minns ni hur jag har avskytt det ordet förr?). Jag omfamnar alla förändringar i livet, dessutom får jag det bästa av flera världar vilket ju är mitt mission i livet. Jag funderar bara på hur säker man måste vara, att man är redo för det här, när man sitter med ett spädbarn i famnen. Jag VET att livet inte tar slut då.. bla bla. Och att då förändras man och hit och dit. Jag har avhandlat det här förut, men jag är övertygad om att jag alltid kommer känna en längtan efter dekadens och ansvarslös frihet, även om jag inte hade valt den framför det jag har. Och det känns orättvist att sitta med ett barn i famnen och dra iväg så i tanken. Precis som otrohet. Här sitter jag i vad som ska föreställa en drömsituation men vill vara någon annanstans.
En vän frågade varför jag tvivlar så på det livet. Att det inte skulle vara rätt. Med man, hund, BARN. Hon sa även att det verkar som att jag söker den flyktiga lyckan framför den beständiga. Jag antar att jag någonstans gör det. Många kanske är rädda för flyktighet. Jag är tvärtom. Den är lätt att njuta av i stunden, leva ut max, för att sedan släppa både den och alla kedjor som hör till. Den tråkar inte ut och den blir inte enformig. Och kontrasten mellan den och det motsatta, d.v.s. ångest/mörker/tomhet gör upplevelsen mer rättvisa.
Men även om jag har väldigt svårt att ta emot kärlek, så är jag klok nog att inte rusa ifrån den. Längre.
MYSIG fjärde advent på er då.
I share
Under tiden jag är frånvarande kan jag dela med mig av ett relativt nyfunnet själsligt guldkorn.
Mera ljus!
Ett av mina favoritcitat på latin är "per tenebras ad lucem" som betyder genom mörker till ljus. Så är det, ljus vore ju inte ljus om mörker inte fanns. Sen tror jag starkt på att sinnelaget sitter i dna-trådarna. Jag är ingen Mia Törnblom, that's for sure. (Vill inte vara det heller, även om hon har poänger i sina resonemang).
Vad jag menar är, att jag tror tidigare liv och relationer spelar in i vår psykiska status även i detta liv. Precis som att "upplystheten" och den sjäsliga utveckligen stärks liv för liv. Depressioner t.ex. kan ligga latenta i kroppen, från flera led tillbaks, utan att behöva bryta ut. Ohälsa överhuvudtaget drabbar ingen av slump, om du frågar mig.
I alla fall. Jag har mått bättre ett par dagar. Det har känts som att ett ljus dykt upp från ingenstans. Gissa då inte alls min förvåning när en nära vän hörde av sig för att tala om att hon äntligen också mår bättre efter en lång tid av raka motsatsen. Jag är känslig för att ta på mig andras sinnelag. En ande kan dränera mig totalt, eftersom jag inte lärt mig skilja på mina egna känslor och deras. Och klart är, att jag påverkas av att någon som står mig så nära mår dåligt, även om jag inte heller i de fallen förstår att det hänger i hop.
Nu hoppas vi, för hennes och min skull att det ska gå åt rätt håll. Det vill säga mot mera, mera, massor av ljus!
Vad jag menar är, att jag tror tidigare liv och relationer spelar in i vår psykiska status även i detta liv. Precis som att "upplystheten" och den sjäsliga utveckligen stärks liv för liv. Depressioner t.ex. kan ligga latenta i kroppen, från flera led tillbaks, utan att behöva bryta ut. Ohälsa överhuvudtaget drabbar ingen av slump, om du frågar mig.
I alla fall. Jag har mått bättre ett par dagar. Det har känts som att ett ljus dykt upp från ingenstans. Gissa då inte alls min förvåning när en nära vän hörde av sig för att tala om att hon äntligen också mår bättre efter en lång tid av raka motsatsen. Jag är känslig för att ta på mig andras sinnelag. En ande kan dränera mig totalt, eftersom jag inte lärt mig skilja på mina egna känslor och deras. Och klart är, att jag påverkas av att någon som står mig så nära mår dåligt, även om jag inte heller i de fallen förstår att det hänger i hop.
Nu hoppas vi, för hennes och min skull att det ska gå åt rätt håll. Det vill säga mot mera, mera, massor av ljus!
Ett litet ljus
Jag är lika försvunnen som inläggen i den här bloggen. Det mesta är mörkt och trögt och väldigt.. vad ska man säga.. det är som ett vakuum.
Idag trillade ett litet ljus in. Eller inte så litet, det var så stort så jag, om jag varit hemma, skulle sprättat upp en champagneflaska och skålat i mina nya vackra glas. Jag fick nämligen ett "ja" på att gå ner i halvtid på jobbet första januari. Vilken lyckosam första dag på året.
Det löser inte världsproblem och det löser definitivt inte mig. Men det är någonting som får mig att andas lättare. Jag lovar mig själv dyrt och heligt att ta vara på den nya tiden som det ger mig, och drömmen vore att få inspiration igen, så att jag får lust och flöde att.. SKRIVA!
Idag trillade ett litet ljus in. Eller inte så litet, det var så stort så jag, om jag varit hemma, skulle sprättat upp en champagneflaska och skålat i mina nya vackra glas. Jag fick nämligen ett "ja" på att gå ner i halvtid på jobbet första januari. Vilken lyckosam första dag på året.
Det löser inte världsproblem och det löser definitivt inte mig. Men det är någonting som får mig att andas lättare. Jag lovar mig själv dyrt och heligt att ta vara på den nya tiden som det ger mig, och drömmen vore att få inspiration igen, så att jag får lust och flöde att.. SKRIVA!
