La Bella Vita

I fredags var Therese och jag fed up på båtlivet och delade 3 flaskor champagne i ett städskåp. Rekommenderas varmt för att liva upp en annars rätt dassig arbetsvecka. (Här får man dock akta sig för kaptenen och hans promillemätare). Sen satt vi ute på däck och njöt av en helt fenomenal solnedgång. Det var förvisso en plåga att kliva upp efter 3 h sömn men vår pärla till chef lät oss sluta klockan 15 och därmed hinna en mysig promenad inne i Visby. Totaldäckade sedan 18.40. Och vaknade till söndag. Men den är också snart passé och om 2 dagar är arbetsveckan slut. Hah! Lediga veckan kommer förmodligen bli sommarens absolut absolut bästa. Ni får veta varför när det närmar sig. Glad och längtig!

Pirr. Värme. Mys. Att försöka förklara när man mår bra är mycket svårare än att skrika ut smärta. Varför?
Jag mår i alla fall fantastiskt. Utan att överdriva är jag i den bästa perioden i mitt liv. Själsligt, psykiskt, insideish. (Ytan funkar den med, hehe) 
Inte sådär som en strålande sol så att jag går runt och ler eller sprudlar. Men lugn och fin och mysig. Relativt orädd, nyfiken och bekväm. Tillfreds. Lugn. Lugn. Lugn.

Ordet lugn är sprängladdat för mig eftersom jag dragits med ängslighet, oro, ångest och panik mycket. 4 tillstånd jag nu inte plågas av alls. Och det är obeskrivligt skönt. Varje gång jag vaknar är jag lika förvånad.  Var är den oro som annars piskade mig särskilt på morgontimmarna? Och likadant vid nattning. Var är paniken som fick mig skrika rakt in i kudden?

Jag är väldigt stolt över min resa hittills. Känner mig tapper och modig. Vill ge mig själv massor med klappar på axeln. Inte för att jag är i mål med livet men för att med ett lugn och en acceptans går det så fenomenalt mycket lättare. Hurra!

Jag totalbojkottade midsommar, drog ner persiennerna, spelade hög musik, åt glass och socialiserade med TVn och en bok. Skönt. Jag känner aversion för högtider, antagligen för att jag inte gillar stora grupper som ska samlas och utbyta artighetsfraser.

Anyway, idag var vädret strålande för en PW. Inte för varmt, inte för kallt och så trodde jag det skulle vara folktomt på stan. (Jag gillar PWa inne i stan därför att man kan spana in skyltfönster, leta mysiga fik ocn så går man alltid mycket längre än man tror). Men ack så fel jag hade, det var folk överallt. Speciellt ut mot djurgården också givetvis. Promenaden började med att en påtänd (men het) hora undrade om jag ville dela en flaska vin med henne på en bänk i hagaparken. (Nu ångrar jag att jag tackade nej, vem vet hur det hade slutat!) Vidare kom 4 uppspelta flickor och frågade efter min autograf. Jag visste ju inte vem det var jag skulle spela så jag sa att jag inte skriver autografer men att jag kunde göra pussmärken på deras lappar om de hade lite läppstift eller glans. Det hade det. Ovanligt många stirrade under resten av promenaden så jag måste ha varit läskig lik någon? (Det påminner mig om en anekdot från Thailand när några killar på stranden kom och skrek "We thought Anne Nicole Smith was dead - BUT HERE YOU ARE!) Haha.

Well det var inte slut där, när jag närmade mig hem blev jag förföljd av en stor svart bil där en man med en stor svart afroperuk hängde ut och ropade "nice piece off ass - I löööööv you 8 gånger" så att hela gatan vände sig om givetvis. Inte en helt vanlig promenad med andra ord.

Förresten så vill jag LOVORDA och PRISA min underbara syster. Vi hade ett så otroligt stärkande möte i torsdags. Tack vare henne orkar och vill jag vara jag ända ut i fingerspetsarna. ALL KÄRLEK NÅGONSIN TILL DIG!

 

Mitt nät har varit nere sen i fredags, annars hade jag berättat om den dekadenta helgen. Den började relativt lugnt men spårade senare ur. Något oerhört stort som bör tilläggas är att jag varit så gott som ångestfri. Alltså annars brukar berusningsmedel och just dekadens och festligheter ge mig ångest efteråt, egentligen utan orsak. Jag kan tycka det är obehagligt att vi människor super och knarkar och blir helt andra personligheter. Halvhett. Kanske gav det mig ångest därför att jag själv förvandlades på plan som var för jobbiga att hantera nykter och kände därför skam efteråt.
Ju mer jag tränar på min medvetenhet och kontakt med mina känslor och hela mig själv - desto mindre blir förvandlingen. Och då blir det helt igenom kul. Vilket är orosbefriande.

Jag kunde istället känna besvär idag för att jag känner mig ful och allmänt sunkig. Sån obehagskänsla som verkligen bara förstör en annars fin dag. Men jag accepterar att jag inte är het idag och tänker på att jag knappast dör av att inte få någon uppmärksamhet. Den lilla bekräftelsehoran behöver också en käftsmäll ibland, eller semester beroende på hur man ser det?!

Jag var en hårsmån från att trippa ut i en kylig glamournatt full med cocktails och var peppad för en oral översvämning av berusningsmedel och YTA . (Jag har varit totally white i över en månad, applåder!) Men jag stannade här med mig själv och insuper nu en helt fantaaastisk miljö. Allt som fattas mig är en kastrull alternativt vattenkokare och en mugg,eftersom jag är helt green tea addicted och dricker det minst tre gånger dagligen. Jag och mitt te. Känns tomt och kallt utan, skämtar inte.

Det har skett ett mindre genombrott i mig. Det ter sig inte tydligt alls egentligen exakt varför eller hur. Men de frågorna är sekundära eftersom det känns som en minitornado av självkänsla virvlat upp. Self worth. Ett generellt genomgående tema under det senaste året men specifikt under asienresan. Inte på något sätt i mål med mitt egenvärde men har helt klart tagit fetingkliv framåt. Det gör mig befriad från borderlinebeteenden som jag själv upplever dem. Och som också är det jag minst av allt vill vara - i ett gränsland.

Att prata med och inspireras av helt frisläppta, lösaktiga, öppensinnade och moralbefriade individer gör mig så lugn. SÅ LUGN. Att leta efter och hitta genuint varma människor hjälper mig i mina intimitetsneuroser. Kontrasten att vara ensam mycket, d.v.s. ännu mer än vanligt får saker och ting att börja klaffa. Mindre quick fixes i form av påhittade och romantiserade bilder av min egen lycka - dock inte att förväxla med extremt ytliga men roliga aktiviteter - och att AKTIVT och intresserad lyssna på den inre dialogen utan att gömma mig för och tro på mina egna och andras projektioner.

Där är jag nu. Och det känns heeelt amazing.

En fin låt och scen ur min favoritfilm Shortbus!

Min lediga vecka omvandlades till hela 8 dagar, hah - SWEET! Det är min sista månad i min älskade älskade lägenhet på Odenplan. Äääälskade, ja fan vad jag älskade allt med den. Det är en lång historia men mina sista dagar i den ska jag på något sätt klara mig på inget annat än några kappsäckar kläder. Där finns ingen säng, inte ens en madrass. Och inget annat heller. Jag ska skapa en säng av typ handdukar?! Väldigt typiskt mig. Hade någon frågat mig om jag vill låna en madrass hade jag antagligen tyckt det hela var för meckigt och sagt nej. Ju närmare den första natten närmar sig, desto meckigare känns det dock att sova på golvet.