La Bella Vita

Toodles. I huvudet var klackarna helt klart i taket även om jag var ovanligt reserverad utanpå. Jag börjar kunna bete mig, även påverkad av sprit. Lagom till tjugofem. Score! Det var en finfin kväll, det är ack så ljuvligt att kryssa omkring i den där kindpussarvärlden ibland. Vara megaytlig och inte bry sig om mycket annat än sitt läppglans. Enda att prestera: se bra ut. Helst ska man väl briljera mer än så, men jag väljer sällskap där jag glatt får hänga med som en accessoar och tindra. Hålla champagneglaset och iakta spektaklet. Gött.

Imorgon är min dag. Födelsedag. Som jag funderat på den. Slutsats: jag blir glad om jag blir ihågkommen. Jag ramlar annars lätt ur födelsedagssystemet i all julhets. Med full förståelse. Jag önskar min kära mor och far var närmare, så de kunde uppvakta mig på sängen. Som de gjorde i så många herrans år. Och jag önskar kanske även att mina vänner matchade varandra bättre, så jag kunde ställa till ett litet kalas. När jag adderar de mina nära blir det en helt galen mix. Så vansinnigt olika människor, bananas. Kanske skulle det förvisso vara succe. 

Firandet är dock avklarat redan. Min älskade syster var här idag och vi åt middag och mysfikade. I present fick jag en resa till Skottland, både för mig och min bästa vän. Whisky, gröna kullar, säckpipor, män i kilt. Längtar. Och just det, ett nytt hem fick jag också. Rådmansgatan är min nya adress. Nu är det slut på förortslivet, förjhoppningsvis FÖR ALLTID. Om det är något som gjort mig passiv så är det detta avskyvärda råtthål, bye bye sumpan. Hello city.