Raketer, nja.

Ni kanske minns när jag och Therese hamnade mitt uppe i ett skottdrama i Bangkok där en ilsken man hade ihjäl exfrun, hennes nya man och sitt eget barn. Någon form av PTSD håller sig kvar för nu då jag hör smällar i form av t.e.x raketer jag inte kan se blir min spontana reaktion att gömma mig eller springa. Att någon skjuter. Tänk då på alla de som flytt från krig. Hur många associerar inte dessa ljud med bomber och död. Och de stackars djuren, de skakar av rädsla. Oaktsamma människor skadar sig.

Nej jag klarar mig utan det där.


Kommentarer
Postat av: Jenny

Jag med!

2010-01-01 @ 13:15:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0