Intellektet vs Hjärtat
Nästa gång vi ses är jag i Bangkok. Den tanken är cp-behaglig.
Jag är dock ambivalensen personifierad inför att säga hejdå till Max. Jag har förberett mig mentalt i en veckas tid. Knarkat alla möjliga lugnande resonemang. Men jag är blödig. Om jag bara kan tillåta mig att spela ut hela mitt känsloregister intensivt och kort istället för segt och förträngande kanske det inte blir så dramatiskt som jag föreställer mig. Det finns ju inget att vara rädd för.
I absoluta nödfall är det ju dessutom gratis sprit på flyget, men om jag vet att där finns en räddning, då behöver jag den sällan. Då flödar det istället 100% naturligt knark ut i blodet. Kroppseget stesolid typ. Som jag har tränat!
Kommentarer
Trackback
