SisterLove
Det absolut vackraste jag vet, det som får mig att tappa andan. Det är ord författade och menade bara för mig. Jag sparar dem. Plockar fram dem. Idag känner jag en handfull nära vänner som liksom behärskar skrivarkonsten mer än livet självt. Det handlar till syvende och sist inte om begåvningen i orden, det är något så mycket större än så. Kärleken som vilar i orden skrämmer mig, förlamar mig. All kärlek skrämmer mig.
Jag skräms tillbaka.
Som en prövning? För er.
Ni som envisas med att hänga kvar, är så menade.
Här följer en text min syster skrivit till mig. Jag vill dela med mig av den.
Den gör mig kort och gott mållös.
Hon skriker, hon skriker!
Men, har ni frågat varför hon skriker?
De säger att hon gråter
Hon gråter, hon gråter!
Men, har ni frågat varför hon gråter?
De säger att hon inte lyssnar
Hon lyssnar inte, hon lyssnar inte!
Men, har ni frågat varför hon inte lyssnar?
De säger att något hände
Något hände, något hände!
Men, är ni säkra på att något hände?
De säger att hon blomstrar
Hon blomstrar, hon blomstrar!
Men, har ni tänkt på att hon alltid varit en knopp?
Men, har ni tänkt på att hon alltid varit en knopp?
- Tack vare att du är du vågar jag skratta åt livet.
Du har visat att livet handlar om att vara.
Framförallt sig själv."
Kommentarer
Postat av: Therese
Det var nog det finaste jag läst i hela mitt liv. Det som gör den så speciell och fin är all den äkta kärlek som ligger bakom. Jag håller med och instämmer i varje ord.
Postat av: Anonym
Ja syster, den är helt enkelt du. Eller var du. Så det så!
Puss, sis
PS! Hoppas jobbet går bra! DS!
Trackback
