La Bella Vita

Så kommer du träffa en människa. Din spegel. Spegelmänniskan visar dig det du gömmer mest. Korrigerar din uppmärksamhet mot dig själv. Inåt. Ger dig verktygen att förändra ditt liv.

Det här är det viktigaste mötet i ditt pågående liv. Dina murar rivs. Du plockas isär. Du får en spark. Du vaknar. Det kan göra förrädiskt jävla ont. Eller - det gör det.

Spegelmänniskan dyker upp för att visa dig alla lager av dig själv.

Du ser dem. Tråcklar och meckar, försöker ihärdigt ge något tillbaks.

Sen drar du. Kanske.

Ni som hängt med minns när jag träffade min. Jag tror det är en utopi att leva med sin dito. Det gör för ont. Eller så är jag bara för tunn och skör. Jag drog. Det låter brutalt men skedde relativt odramatiskt. Du glömmer aldrig din spegel, och din spegel glömmer inte dig. Det så tydligt markerade mötet är alltid ljust och ligger på universums karta, liv, efter liv.

Jag hade funnit en ny dimension av relation i någon annan och valde att kasta mig ut i det. Det var stort och farligt. Följaktligen är det med en obeskrivlig glädje i bröstkorgen, jag ett år senare står här med vetskapen att det inte blev ett fatalt katastrofalt magplask. Det blev ett bästsäljande kapitel ett efter en lång och smärtsam prolog.

Ovillkorlig kärlek ställer inga onödiga krav. Den är beständig och svävande.

Så får du uppleva den.

Med fler än en.
Och igenom allt.