Why don´t u do something
Det har varit en hektisk period. På jobbet, that is. Jag märker att jag fräts sönder inifrån av fenomenet stress. Jag tål det inte. Alltså verkligen inte, jag får tunnelseende och vill halvt dö. Så gångerna var fler än en då jag tänkte att det räcker nu. Min fria tid har jag sovit. Massor! Om jag inte tjänade lika lite som en förtidspensionerad kyrkråtta skulle jag spara en hög och ta ledigt ett halvår.. Sätta mig rakt upp och ner och bara s k r i v a. Äta frukost i hundra år och leka med ord på olika inspirerande platser, anpassade efter väder och känsla och lust. Där min lilla sol Solo också kunde vara med.
Jag kanske romantiserar det livet.
Men jag vet inte.. kan klara mig utan le glamour ett tag.
Måste åstadkomma något innan jag snart identifierar mig själv med en brun regnpöl. 
