For Every Action
Läste en så härligt uppfriskande intervju med Alexander Bard. Han lyfter fram sig själv som en frimodig man med raka icke-ursäktande åsikter och tycker som jag att sexköpslagen är helt åt helvete fel. I en given fråga fladdrar han hastigt förbi perioden i sitt liv då han bodde i Amsterdam och sålde sex, givetvis för att journalisten såg en smaskig chans att skapa en skandalös rubrik.
- "Du gillar att provocera va?"
- "Du gillar att provocera va?"
- "Provokation har inget egenvärde. När folk anklagar mig för att provocera så är det oftast för att man inte vågar tänka tanken att jag faktiskt kan ha rätt. Jag ser det mer som en presentation av en tanke. Att anklaga mig för provokation grundar sig oftast i inskränkthet"
Han använde ordet anklaga. Som att provokation är något fult. Och det är det väl inte alltid, det kan lyfta fram ämnen som behöver komma ut i ljuset och vidare leda till en positiv debattutveckling. Men att provocera för provokationens skull, och för att bli sedd och bekräftad, ja visst finns det något litet och sorgligt i det. Och jag har kanske varit där och vänt ett par gånger. Men vem har inte det, någon gång? Däremot har jag ofta känt en pockande lust att diskutera ämnen som inte hör hemma på det där minglet, just för att mingel är så förbaskat jävla urtråkigt. Och för att jag ingenstans känner att jag behöver dö med egenskapen street smart i min repertoar. Jag brinner inte helt okänt för horor och porr och dess komplexitet. Men om inte för att undvika att bli just anklagad för att provocera så är det ju slöseri med en hel del energi att börja härja hejvilt om t.ex. lyckliga horor. Som kunde få utlopp i t.ex. en bok. Eller en föreläsning. I forum som folk aktivt väljer därför att de vill. Emellertid behöver jag än mer iver för det, för jag är ju inte direkt först.
Jag tror, att jag slutit mitt skal en aning. Jag känner inte behovet av att hela tiden få ut min åsikt till höger och vänster. Och jag tror, att jag kan sitta passiv i en diskussion om ett ämne där jag egentligen har massor att dela med mig av. Både erfarenhetsmässigt men också i tro och vilja. Jag ser den utvecklingen som ett tydligt tecken på att jag inte är ute efter att provocera, alls. Längre. För han har så rätt, Bard. Det finns inget egenvärde i det.
Jag lyfter gärna bladet från munnen. Men föredragsvis när någon ber mig. Och föredragsvis för öppna människor som har förmåga att reflektera själva. (Och såklart, i min egen blogg). Jag skulle gärna försörja mig på att sälja sex. I alla varationer. För tro mig, det går att variera i oändlighet. Men jag vill inte flytta till Amsterdam, och jag börjar bli tillräckligt gammal för att oroa mig för min pension. Och jag vill inte behöva kringgå lagen likt en hetsig iller, jag är för trött för det. Det är dock något jag alltid tänker stå upp för och där drar jag jag en tydlig gräns om du vill komma in i mitt liv. Om du anser dig besitta rätten att moralisera över mitt eller andras sexliv och sedermera ett eventuellt yrkesval, då har vi nog inte så mycket att dela i livet. Jag strävar fortsättningsvis efter frimod och mångfald.
Jag lyfter gärna bladet från munnen. Men föredragsvis när någon ber mig. Och föredragsvis för öppna människor som har förmåga att reflektera själva. (Och såklart, i min egen blogg). Jag skulle gärna försörja mig på att sälja sex. I alla varationer. För tro mig, det går att variera i oändlighet. Men jag vill inte flytta till Amsterdam, och jag börjar bli tillräckligt gammal för att oroa mig för min pension. Och jag vill inte behöva kringgå lagen likt en hetsig iller, jag är för trött för det. Det är dock något jag alltid tänker stå upp för och där drar jag jag en tydlig gräns om du vill komma in i mitt liv. Om du anser dig besitta rätten att moralisera över mitt eller andras sexliv och sedermera ett eventuellt yrkesval, då har vi nog inte så mycket att dela i livet. Jag strävar fortsättningsvis efter frimod och mångfald.
Och så en liten slutparentes. Jag läste precis ut Diablo Codys Den osannolika strippan och rekommenderar den varmt. För språket. För humorn. För inblicken i strippsmutsen. Och för att den är brutalt icke-provokativ, bara varm och ärlig.
Kommentarer
Trackback
