Mammor
Mitt älskade lilla lurviga hjärta, som med kräkningar och diarré hållit mig vakande till 05.30 i morse ligger nu utslagen vid mina ben, troligtvis på väg att bli bättre. Att lägga sig ner på ett kallt toalettgolv för att bara få finnas nära kändes som en total oklanderlig självklarhet och det faktum att det sedan när tillfälle slutligen gavs att sova, inte gick att få tag i sömnen, det är märkligt men fint.
Jag har inte bara välsignats med större respekt för min egen mamma men även för mödraskapet i stort. Att det så naturligt skyfflar undan de egna behoven för att bana väg för någon mer behövande. Att det framkallas hos en sådan som mig, som inte alls är en omhändertagande person naturligt. Bara så enkelt, liksom.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Gulle Mia-mamma,hoppas han kryat på sej nu,vilken tur att han fick dej till mamma..kram
Postat av: Mari
Att vara mamma är ett helt nytt sätt att leva. Sminka, fixa hår och klä på sig på rekordtid!
Men de är så värt de <3
Trackback
