Downer.
Jag vet inte varför jag inte bara raderar den här bloggen. Den kommer knappast återuppstå. Jag saknar att skriva men jag känner mig helt stagnerad.
Jag får panik över det ibland. Hur hamnade jag här? Helt stilla. Och ju längre jag står still, desto mindre rörelse blir det. Jag är rädd för mig själv, att jag väntar på ett jävla break som absolut inte kommer att hända. Av sig själv that is.
Var tar folk sin kraft ifrån? Sin inspiration. Sin vilja. Ambiton. Och så vidare. Hur får man ifatt det från början? Jag brukar försöka att inte jämför mig själv med andra, men i just den aspekten kan jag inte låta bli. Alla på mitt jobb gör något annat också. Pluggar, eller har två jobb till, volontärarbetar, ni vet. Alla gör så mycket av sina liv.
Jag skiter i prestigen. Verkligen. Jag skulle kunna plocka skräp dagarna i ända. OM det bara räckte till för att mätta det pockande behovet av... ja vad är det egentligen för behov? Jag behöver verkligen ingen fin titel att stolstera med. Men jag behöver livskvalitet. Lust att skratta. Energipåslag.
Hjälp?
