Silent day

Okej vi fullkomligt alskar Bali. Vi fick muta en bitter javel med 50 dollar for att komma in i landet men efter det har allting varit sinnesfriden personifierad. Bara underbart, allt!
Igar var dock en valdigt udda dag, en hinduisk tradition som kallas silent day, nar ALLA, varenda liten kotte maste stanna inomhus. Allt ar ode, aven flygplatsen. Det enda som ar oppet ar sjukhuset. Man fick inte ga ut och nar solen gatt ner fick man inte heller anvanda elen. Man ska forsoka vara tyst ocksa. Jag och Therese holl snattran HELA JAVLA DAGEN. Fran onsdag kvall nar vi somnade till fredag morgon nar vi vaknade sade vi inte ett enda litet knyst. Vi tva! Vi ar inte kanda for att vara de tystaste mossen direkt... Det var stundtals paniktrakigt, men ocksa skont. Hungriga blev vi eftersom vi inte fick nagon mat. Helt sjukt. Imorse skuttade alla omkring av lycka over att vara fria igen. En dag jag aldrig glommer.

Helgen ar har, haret ar solblekt, kroppen brun, shoppingen svinbillig, maten god och manniskorna partyglada. Skal och puss!


PS. Kan nagon snalla skicka mormors adress till mig?

Ensamma i djungeln

Megaimponerad av Borneo, helt fantastiskt stalle! En aning overexploaterat men det marker vi inte av eftersom det tydligen ar lagsasong. Det betyder att vi fick en "resort" ute i djungeln vid Kinabatangan River helt for oss sjalva. Vi har sprungit i lerig regnskog bade dag och natt och osregn (regnskog heter val regnskog av en anledning....?) tillsammans med BLODIGLAR, apor, ormar, varaner, pygme-elefanter, skorpioner, krokodiler, en och annan giftig spindel plus allt annat spannande en djungel innehaller... Vi har akt pa floden i bade gryning och skymning och bott i en mysig liten lodge belagen pa broar i ett trask (med en mus som husdjur). 2 days & 2 nights rackte dock bra for oss och pavag tillbaks till flygplatsen stannade vi har i Sepilok pa ett rehabiliteringscenter for orangutanger dar vi har fatt se nagra vilda och hariga 94,6% manskliga apor. Det var hojdpunkten pa resan for min del och aven om Borneo har saaaaaaaaa mycket mer att erbjuda i form av natur och wildlife sa var orangutangerna i sig sjalva varda resan hit. Jag ar sald!

Imorgon flyger vi ner till Java och tuffar vidare till Bali dar sol, bad och sprit vantar. Varfor valja det ena nar man kan fa allt?!


Hyenor i Singapore

Singapore var verkligen inte intressant nagonstans (eventuellt for shopping da). Vi bodde pa en bordell, en svindyr sadan. 200 spann fick vi punga ut for ett sonderknullat rum med bajs i badkaret. Vi var hungriga och trotta och orkade inte bry oss att vi blev ett par i mangden av alla horor. Inte nog med detta, det spokade i rummet och jag lyckades fanga det pa bild!

Nagot roligt vi akte pa var nattsafari. Vi fick kolla in bl.a. hyenor, tigrar, lejon och gigantiska megarattor under deras nattliga vanor. Ett litet mini-Afrika typ. Bara det var vart resan hit, sa bra var det och da ar jag ingen zootyp. Vi fick mersmak pa djungel och djurliv och sitter nu och vantar pa var flight som ska ta oss vidare till Borneo... Det blir antagligen vart sista stopp innan Indonesien... Puss

Ps. Mamma hur har du haft det i Kina? Ds.

Vi ar 5 ar!

jag skule plaka bloma
o binda dig en krans
men marken var siken sa fryst
sa inga blomor fans

ditteraiodtattaannann krokodil hejda!


MADE BY: Therese och Maria



What to do?

Festen var obeskrivlig och vard vartenda ore vi fick betala i over stay fee innan vi lyckades ta oss ur Thailand. Men vet ni vad det har hant sa sjukt mycket saker sa jag vet inte vem jag forsoker lura med att fa ner det i ord?
Vi traffade en helt fantastiskt manniska sa det var pest och pina att lamna aven den on men varfor plaga sig med separationsangest nar man kan gladjas at det fina i alla moten. Ja, bra fraga...
Plagar mig aven med tanken over att behova aka hem eftersom jag verkligen har hittat hem sjalsligt mestadels i Koh Pangan och helt tappat bort livet hemma. Jag VET att jag inte ska tanka pa det nu mitt i resan men jag forsoker verkligen hitta svar nar det stormar i hela mig och halften av det jag trodde var min sanning inte langre kanns ratt.....
Men for att citera Therese (det dyker upp ca 5 ganger varje dag) "Det ar nagon mening med allt...." Hon har ju ratt min lilla angel.

Vi ar i Kuala Lumpur nu efter en overraskande smidig 25 timmars resa. Vips var vi framme och bor pa nagot sunkigt dorm inatt. Ingen aning hur stan ser ut eftersom det ar midnatt men det ska vi ta reda pa imorgon! Starbucks star hogt pa min onskelista.

Well well, jag fragade Therese om hon har nagot att tillagga men hon sager samma sak som jag - en miljon saker har hant men ingenting som gar att dra ner pa nagra rader i en sketen blogg. Huvudsaken ar val att jag far det uttryckt att det ar helt underbart att vara har, med den finaste manniskan pa jorden! Puss och Hej


Home sweet home

Ja det gar lite trogt med bloggandet. Dels ar internet sa javla dyrt men inte minst ar det trakigt att sitta framfor datorn har! Det har hant sa otroligt mycket bade pa utsidan och insidan och jag ar  verkligen helt full av intryck, tankar och kanslor... Vi ar pa Koh Pangan som ibland kallas "varldens galnaste festplats". Festplats ar det defintivt om man vill men vi tar det lite lugnt i vantan pa full moon festen pa tisdag. Har finns ett litet sjukhus med skylten DOCTOR, LAB, X RAY intryckt mellan barerna pa stranden, haha. Det ar en skon mix av dekadenta, galna, oppensinnade och intressanta manniskor. Precis sa som jag vill leva med andra ord - kanske jag borde aka hit och jobba med gatuhundar ett halvar?
Nar vi inte jobbar pa brannan som numera ar nyans neger, ater vi fantastisk mat, slumrar i hangmattan och verkligen bara ar. Och garvar - surprise surprise. Vart thaivisum har gatt ut redan sa vi maste betala extra for varje dag har, sa sa fort festen ar over tuffar vi vidare till Malaysia. Vi kanske hors fore, jag forsoker verkligen ladda upp bilder men som ni marker gar det inget vidare. A andra sidan vad ar det att se? Magiska strander med en magisk Mia pa - ni kanske kan visualisera er det sjalva...


Karlek

Det finns sa mycket tankar, sa mycket upplevelser, insikter, varderingar, annu mer upplevelser och sa javla mycket nya vinklar pa livet. Massor med insipirerande moten med manniskor jag aldrig kunde tro jag skulle traffa. Det finns egentligen inga ord mer an glajde och radsla. Radslan gor mig paralyserad nu och da men gladjen far mig att leva mer an nagonsin, jag vet verkligen inte hur jag ska kunna forklara vad jag kanner. Det ar fenomenalt.

Vi ar kvar pa Phi phi men aker till Koh Pangnan imorgon. Delvis kanns det trakigt att lamna en fin van kvar har - men allt har sin tid och allt ar precis som det ska vara och ju mer jag alskar desto mer karlek far jag tillbaks...

RSS 2.0