Ghost Busters

Det spökar på båten. 

Jag vet inte om jag försökt beskriva det här förut men när jag var liten fick jag ofta en konstig känsla på kvällen. Min kropp gjorde allting i snabb fart men i huvudet kändes det som slow motion. Och som att någon iakttog mig och påpekade hur långsamt jag gjorde allt, trots att jag ju i verkligheten var snabbare än vanligt. Svårt att förklara riktigt. Ibland stegrades känslan så hårt så jag fick en stark oro i kroppen och kunde inte sova. Allt som oftast gick det över efter en tid (någon timme?) och jag återfann ett lugn, men ibland var jag tvungen att gå och lägga mig hos mamma och pappa. I samband med det har jag tydligen uttryckt obehag för "den eller det" som var i mitt rum och inte gav mig ro.

Vid flera olika tillfällen oberoende av varandra har både jag, Therese och flera andra varit med om märkliga oförklarliga saker här ombord. Idag när jag stod i ett städskåp kom den här känslan krypande på mig och det var precis som när jag var liten. Obehagligt och märkligt och jag kände mig definitivt inte ensam. Jag tog hissen därifrån och så småningom försvann känslan. Känns halvkul att gå omkring här ensam på nätterna nu?

Kommentarer
Postat av: Miss_Incorrigible

Vi är inte ensamma på gott och ont.

2009-08-09 @ 10:05:35
URL: http://mytruthsandotherthings.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0